Nummer 13

 
Länk till fina instrumentalversionen
 
I don't know you but I want you
All the more for that
Words fall through me and always fool me
And I can't react

Games that never amount
To more than they're meant
Will play themselves out

Take this sinking boat and point it home
We've still got time
Raise your hopeful voice, you had the choice,
You've made it now

Falling slowly, eyes that know me
And I can't go back
And moods that take me and erase me
And I'll paint it black

Well, you have suffered enough
And warred with yourself
It's time that you won

Take this sinking boat and point it home
We've still got time
Raise your hopeful voice, you had the choice,
You've made it now
 

Nummer 12

En söndagmorgon vid hamnen och lite detaljsnack (ja, nog är man trött den tiden på morgonen..)
 
 
 

Nummer 11

 
Hej, sökte nyss jobb å tänkte jag kunde passa på å säga hej till er!

Nummer 6,7,8,9,10 - Lilla Ö-viksrundturen

Här kommer min lilla Ö-viksrundtur som jag spelade in lite spontant under en kvällspromenad runt elvatiden på nationaldagen. Först lite på svenska och sen knaggeltrött engelska, haha.
 
 


Nummer fem. Sommardag.

När ni läser det här är jag på färja och jobbar, spännande!
Den första juni klappade jag lite skumt och sjöng lite. Är kul att leka lite och bara improvisera, oavsett om det är dans eller annat skojj. Inte behöver allt vara så seriöst hela tiden!


Nummer fyra. Stay.

En fredag hann jag vara med på den sista jazzlektionen min lärare hade för den här våren. Det var så himla fruktansvärt varmt inne på Danshuset, gick inte öppna fönstret särskilt mycket heller, så luften blev ganska tjock och tung efter ett tag. Efter lite avslutningsfika ute i solen gick jag in igen, behövde få improvisera lite och avreagera mig lite, trots värmen som nästan slukade kroppen. Så, här får ni nu se hur det var. Låten är Stay med The Glass Child.

 

Nummer tre. Höga kusten.

Jag var påväg hem från Stockholm med buss och bara gapade åt hur vacker himlen var och hur magiskt de blå bergen och öarna gömde sig bakom dimman just den kvällen. Och en enda tanke for i huvudet: hur många länder och städer jag än besöker kommer jag alltid vara fascinerad av naturen här hemma. Här är ett klipp från då vi kör över Högakustenbron.


Nummer två. Smultronställe.

Jag och Tuomas var hemma hos honom och segade och eftersom det var min sista kväll där på ett tag så bestämde vi oss för att hitta på nåt, ut nånstans skulle vi hur som helst. Jag blev hemskt sugen på glass, så vi for och köpte 0,9 liter vaniljglass med lingon (eller var det tranbär?) och kolasås och for sedan till ett av de finaste ställena jag vet, trots wifistolpar (cancerstolpar). Längst till vänster kan ni se fullmånen, den var himla stor den natten.


Nummer ett. Färja, fullmåne, improviserat

Det här är skitläskigt för mig, men jag tänkte att det kunde vara kul att dela med mig lite av mig i en mer levande version så att säga. Och man ska ju göra sånt som känns lite läskigt emellanåt, vad ger det annars att leva? Sen ville jag visa er hur fint det kan vara på färja med fullmånens sken i vågorna.
Klippet är från när jag åkte hem till Sverige den 26 maj. Jag hade nyss lämnat klubben på färjan, sett två hårdrockare smyga omkring i korridoren, trott att jag tappat bort min mobilladdare (hade glömt ena delen i caféet..) och bara landade i hytten. Det var tyst och fint och jag sjöng trots att folk i hytterna brevid kanske skulle bli griniga. Nå, man lever bara en gång.
 
 

RSS 2.0