En fantastisk artikel

Min fina syster Emma skickade den här till mig. Den är.. ja. Läs.

Haha, han är bara för bra





Min fina vän Johanna skickade den här till mig nyss. Tror han är min favoritkomiker, ja!

Livet går vidare

Jag är världens mest uslaste på att höra av mig till mina vänner och prata, bestämma träff eller bara vara bra. Men, jag vill bara berätta att det inte är något jag gör med flit. Jag försöker ändra på det. Och nu när jag är borta är jag fortfarande värdelös på att bara prata med dem som jag bryr mig om. Jag tror att detta har lett till att jag förlorar fler och fler av de fina vänner jag har och haft. Men samtidigt när jag försökt lappa ihop de berg som rasat lite och det inte funkar, okej då. Det kanske inte betyder något längre för dem och då får det vara så. Man växer ju ifrån människor helt enkelt.

Jag är glad över att få ha kvar de som orkar, mina fina; mina systrar, min pojkvän och mina vänner. Och även fast jag är dålig på att höra av mig, så vet ni att jag finns här för er.

And it's really good to move forward with the ones you love

 

och jag tar naturligtvis bort nån bild på er om ni inte vill ha den där, puss!

 

Sven, Emma, Sara, Olivia, Ivar, Sandra, Amanda, Sara, Julia, Stina och en drös till! <3

 

Nu ska jag duscha och basta.

Ta hand om er! //Ida



s.a.n.a - Från Niotillfems läsare.

"Mitt finaste minne är när försäljaren i skobutiken kom fram till mig och sade “du är ju verkligen stamkund. jag har sett dig gå och snegla på de där skorna flera gånger i veckan”. och detta sade han till mig på svenska, i en stad där alla talar finska. förstår inte hur han visste. jag kände mig lite dum eftersom han kände igen mig. men det gjorde inget, för vi talade om allt och inget i en kvart, och sedan köpte jag skorna."

Från inlägget: olivögon, filmsex och kohagar
Från bloggen: Niotillfem

Älskar när Niotillfem låter sina läsare skicka in sina berättelser, det är så fantastiskt fint att läsa. Blir alldeles glad i hjärtat, tack alla ni fina som skrivit till henne.


Klår ni mig?

Här har ni en frågesport om Finland. Klår ni mig? Jag fick 14 :P

Offra en minut.



s.a.n.a - Hemland.

Azure / UK:
Missä muualla kuin Suomessa haluaisit asua??

Tuomas:
Suomi on miun rakas kotimaa eikä ole koskaan tullut mieleenkään muuttaa täältä pois. Mutta jos miut karkotettaisiin jostain syystä niin Australiassa ja Kanadassa voisin kuvitella pärjääväni.


Världens bästa Tuomas Holopainen
Från: Nightmail

Kolme - Svartåvitt-blackandwhite-mustajavalkoinen



Kaksi - The dress that has been several years in the closet


Yksi - Played and was bad at mini golf


Var till Åsele ja'

Haj! Idag for jag, Sven, sis och hennes vän till Åsele för att gå på marknaden och träffa folk. Förutom ear-cuffs och ett rött läppstift blev det denna:


Behöver jag förklara min glädje över den? naj. Fick den 50 kronor billigare också, så 150 kr.



och det blev även den här fantastiska t-shirten som jag letade efter på hela marknaden. Har ju redan Arla-haren så. De ska förvandlas till linnen hade jag tänkt.

Kram på er!

Sjung om studentens..



Jo, det vet jag. Vilken tror ni att jag valde?

Första klänningen fann jag nyligen av en slump och den andra likaså fast förra året. Den tredje fick jag för några år sedan.

Fina bloggen för norrland!

Flytta från Göteborg till en gammal skola i en liten by i norrland? Konstigt? Nej, inte alls! Fina Jonnas blogg visar just precis hur det är. Supermysigt blir det med hennes vackra bilder därifrån, ta en titt vet jag och när ni ändå gör det kan ni ju rösta på henne här, visst gör hon gott för norrland allt!



För att det är vackert

Min syster Emma är bra på att tipsa om underbar musik och vackra bloggar. Dessvärre är jag sällan mottaglig för hennes generösa tanke om att dela med sig av sådana saker. Men, ibland vaknar jag faktiskt. För Igor + André är  en av världens finaste bloggar fylld med en uttrycksfull konstnärs arbeten. Han är bara för bra alltså, Danny Roberts alltså.

Idag är det sommar och sol, ungefär.. Solen skiner i alla fall. Så, jag tänkte att ni borde ta en titt på den här länken! Man blir ju kär på våren, inte sant? ;P

Puss på er!

Billiga vinterdröm

Jag köpte för någon vecka sedan myströjan jag tittat på hela vintern. Från 459 kr till 138 kr + en svart kofta, det kallar jag för fynd. Är kär i den, ååå så kär i den, hah.

 

Mina älsklingskängor är från DinSko, som jag nämnt tidigare. Strumporna fann jag på Cubus för runt 70 kr tror jag.

Kram på er!
//Ida

De var så fina och jag föll på en gång.

 

I lördags var jag som jag nämnt tidigare på stan med Olivia. Såg då dessa fina. Men kontot sa nej, du har icke råd. Så, Sven köpte dem åt mig i present. Ih, blev så glad :D Ville inte ta av mig dem igår efter att vi hade kommit hem och jag provade båda kängorna. Ih fina. 499 kr på DinSko, förut 799 kr.

Hajdo!
//Ida

Söta Alma!




Här är Alma från igår. Mamma sa såhär: "hon är ju sötare på datorn än i verkligheten"
Haha, näjdå, jag tycker alltid hon är lika fin! :)
Och ja, jag pratar med henne med puttinuttiröst, så, jag låter iiinte sådär i verkligheten, haha.

Klaaaar!

Nu har jag lekt tillräckligt med bloggdesignen. Vad tycks? Kändes skönt att göra om det efter ett halvår sådär.

Före:



Efter:






Till dig jag oroat mig för

Inga ord i världen kan beskriva det jag önskar jag kunde ge dig
men som jag absolut inte kan ge dig för att då skulle jag förmodligen rasa din värld.
Jag vill finnas där för dig.
Jag älskar dig ännu min vän, vad alla än tror om mig så är det så. Precis så.

Om oro och att känna av nära och kära.

Igårkväll/natt satt jag uppe och tänkte skriva på projektarbetet. Jag lät tvn vara på för att inte låta min rädsla för mörker eller otäckheter ta över. Men, det fanns bara en massa jobbiga kriminalserier, vilket ledde till att jag zappade. Fann då den fantastiskt fina filmen En långvarig förlovning. Den är en av mina favoriter helt klart.
Jag vet inte vad det var, men chansade på att det var psykiskt, oron i magen alltså. Har känt av det där flera gånger senaste månaderna. Jag hade fått ett sms några timmar tidigare: Förlåt jag gjorde något dumt och ligger på akuten.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Ifall det var sant eller inte. Idiotiskt, varför tar man inte sådant på allvar? Jag svarade inte. Men nojjade mig ändå. Idag fick jag veta att det var sant och jag vet inte vad jag ska göra.

Men nu var det inte det vi skulle prata om. Utan, jag funderar över ifall det är så att man känner av när saker är på allvar och/eller när det händer något med ens nära och kära, fast man inte är där. Jag tror det, på något sätt. Spännande. Vad tror ni?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0