In i elden

Vi slänger oss själva in i elden. För att vi har varsin röst. Många människor lägger sina egna röster i andras händer. Jag gjorde inte det. Min röst. Den bär jag.

Men vissa, lägger det på andra och det bryr jag mig inte så mycket om, inte förrän de lägger sina röster hos rasister.

Europa, jag skäms. Jag skäms över de 6,4 % som röstade på Sverigedemokraterna hemma i min hemstad Örnsköldsvik. Jag skäms över att det land jag har vuxit upp i, Sverige, där SD där faktiskt fick platser i en union som ska vara öppet. Jag skäms för att Sannfinländarna här i Finland fick 13 % och då även de platser i samma union.

Men, tur, tur att det finns människor som vågar säga något. Som vågar skriva och bilda föreningar. Som vågar säga något till kollegan på fikarasten. Som vågar klistra ett klistermärke på en stolpe med "Nej till rasism". Det kan du också göra, varje dag. Allt gör skillnad. Våga diskutera hemma, med kollegorna, med alla.
 
Och bor du i Ö-vik, så gå med i föreningen som Hannes tänker starta.

Och jag, jag bär min röst. Och med den kommer jag att släcka hatet.

Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0