Att lyssna på sin kropp

Alltså. Jag har känt mig lite småkrasslig hela veckan. Som ni ändå vet lite så har jag inte lagt mig särskilt bra tider och sovit rätt lite (ca 6-7 h) under de första nätterna när T var borta.
    I onsdagskväll kände jag inte för att ens promenera en kilometer hem från affären, kände mig svag och kände på mig att nu skulle säkert förkylningen slå rot.
Morgonen därpå kände jag mig febrig och sådär, men slängde i mig mat och sov igen. Då kände jag att, okej, nu funkar jag nog. Jag åker till jobbet ändå. Så, jag for till jobbet, sen for jag till skolan och var hemma efter nio nån gång.
 
Igår kände jag mig bättre, så tänkte att ja, jobb igen, kika på baletten och träffa kompis funkar nog fint. Det kändes ändå helt okej och jag var nästan som vanligt. Jag hade dock helt onödigt mycket kläder på mig, vi hade ändå plusgrader och det var så vansinnigt varmt överallt.
  När jag köpte chailatten och hade druckit en del började det dock klia i fötterna. Jag tänkte att, nå jag har nog bara lite väl många lager på mig och ignorerade det. Eftersom min kompis buss skulle komma runt en halvtimme senare beslöt vi oss för att vänta på den. Då köpte jag en mjukglass med godiskross och tog sen metron hem.
 
Nästan framme upptäckte jag att, men shit. Jag har ju utslag på händerna. wtf liksom. Kroppen började dessutom klia alltmer och utslag började dyka upp lite överallt.
   Ringde mamma som alltid när jag nojjar mig över något sjukdoms/hälsotillstånd och frågade om råd. Det kunde bero på förkylningen och dess virus, kombo med massa skitmat (gud vet vad mjukglass och såsen i chailatten är gjort på), för lite vila, allergi. Typ så.

Och sen bara inser jag att, men, så dumt. Varför har jag inte vilat? Varför hade jag så vansinnigt mycket kläder? Varför köpte jag glass och chailatte när jag nästan aldrig annars heller äter sådant?
  Jag vet att jag inte tål citronsyra och undviker det så gott jag kan, men samma morgon hade jag fått i mig det via hallonsylten och förmodligen fanns det något även i det jag fick i mig på kvällen som jag inte tålde. Säkert för mycket laktos, t.ex.

Stackars kroppen, inte konstigt om den reagerade sådär. Man måste lyssna på sig själv och på sin kropp. Inte kanske alltid följa det som är tänkt enligt schemat och "borde" göras. Utan på hur man faktiskt mår.
Så idag, har jag vilodag på riktigt, och även imorgon tänkte jag, sen får vi se om måndagen låter mig ta nya tag.

Ta hand om er där ute!
/Ida

Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0