8333

Återigen."kom hit" säger du och håller ut armarna.
"jag vet inte varför, jag vet inte varför" kommer orden fram i din famn.
och du håller om mig hårt. Känner ingenting, inte vattnet, ingen värme, ingen kyla. Jag vet bara att det är du.
Larmet ringer. Kliver upp och slår mig ner vid skärmen, porslinet vilar tungt i ena handen medan den andra letar fram låten.

Du sa: "jag tänker på dig när jag skriver den här"
och det är allt jag tänker på när jag hör den, om och om igen. Tills minuterna återigen tar slut och jag hoppas att få slippa se dig följande natt.

Jag är trött på att sakna någon som inte längre finns.



Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0