210413

Är ju verkligen sommar nu, så himla härligt! Här kommer en bild från april, då detta väder ännu bara kittlades under fötterna.
 
 
 

1920-04

Tapeten på vinden med fläckar.



Armband från klädbytardagen, övervintrad lavendel. Ännu härlig doft i blommorna, har använt dessa till en hårskölj med rosmarin, åh.


9910

Har ju som ni vet inte varit superaktiv med bilderna mina, vilket gjort att även mina 1/365 bilder också hamnat efter, nu efter några timmars fixande är jag dock nästan ikapp igen, efter nästan två månaders uppehåll. Vad mycket det kan hända på så kort tid.
Här är en bild från tionde april, en morgon med The voice på tvn, innan frukost med min nya skjorta.


Inga fel.

Mina rader får följa mina regler, bläcket töms, landar i snirkliga bokstäver i den gröna boken. Med sidor fyllda om dig, enkla saker. För att djupa saker inte alltid behöver beskrivas som sådana. Nu är det andra saker som skrivs, hoppar från tema till tema, tillbaka igen, leker med ordval. Ingen kommer läsa just det.
   Vilket får mig att tänka på saker, inse saker, när jag ser de här meningarna uppradade, nerskrivna i all sin hast.
Jag har kommit fram till att när vi inte längre vill ha kvar en relation i våra liv, så vill vi alltid hitta fel. Du sa det själv, att jag bara försökte finna fel. Du hade helt rätt.
Jag kom fram till att, det finns inga fel på dig. Jag avskyr dig inte det minsta, utan faktum är att jag saknar dig lite emellanåt, som min vän. För du var min bästa vän.
   Men det här hade jag nog inte märkt av så mycket, om du inte hade besökt mina drömmar varenda. natt.
Hjärnan sorterar på nätterna det som vi inte själva går igenom på dagarna. Rensar ut, leker och jävlas.
När man vaknar inser man att det inte hänt, att allt fortfarande är tomt, att du fortfarande är någon helt annan än den jag först lärde känna. Man kanske gråter lite, tänker att helvete, vad fan hände? Men sedan går det över, för det här har gnagt så länge i mig. Att mina ord inte längre tar lika stor plats på pappren, att mina toner inte längre ekar i väggarna, att mina steg följer en långsam rutin av att gå från datasittande till tvättstugan eller till en tvingad 30 minuters promenad och titta på bergen. Undra hur de ännu orkar stå kvar.
Det med dig och mig, att det inte fungerar. Eller ja, det fungerade. Men ingen av oss var väl på riktigt lyckliga. För vi tror inte på samma system, samma typ av liv. Inte nu, kanske aldrig. Jag levde i ett tomrum, där du var bland de få glimtarna jag såg framemot, tog hand om, vårdade med all kärlek jag hade.

Det fattades något.

  Men det var aldrig ditt fel. Bara mitt, jag kvävde mig själv i ensamhet. Lät det vara. Jag kunde ha gjort saker annorlunda. Letat och grävt fram något fint att ta vara på. Jag var så nära med nya fjärilar i magen, nytt hopp, ville vara med dig, men jag gav upp och lät istället den äkta viljan komma fram. För innerst inne dog jag med tanken om en ny höst här bland bergen och tankar om funderingar på om jag skulle bli som dem.

Tisdagslista

- Plocka löv och tvätta håret med dem.
- Äta finskt ekologiskt rågbröd.
- Följa pärlorna i armbandet från Mexico.
- Ha kokosolja i håret.
- Inte våga räkna ner dagarna tills man ska ses igen.
- Somna utan att ringa, utan att lyssna på musik. Bara stå ut.
- Missa tidbokningen.
- Studera alla sina ägodelar på några kvadrat.
- Planera att skriva hundra sidor. Minst.
- Plugga, för att visa att inte heller den här gången ska någon lyckas trycka ner mig och låta mig förlora.


-Alexander Sattler Bridge to Terabithia
 
 
Bildkällor: 1,2 och 3.
 
 

på färja

hej hörrni! hoppas ni har haft en fin helg, själv har jag haft det himla bra med festival, dans, värme, nattutflykt, glass, pussar och är nu påväg hem till norrland. Sitter faktiskt på färjan nu, har slängt i mig broccolipaj, chattat med fina och läst lite ur Löpgravsvägen som jag har i skolan. Imorgon väntar 7 timmar i Stockholm och buss hem till Ö-vik. Ska bli skönt att landa lite och drunkna i skolarbete, prata norrländska, kramas med familjen och vännerna och bara ha det fint. Sen får jag snart åka tillbaka till fina igen. Livet är för bra. 
 
 

Lilla matdériven

I den här världen fylld med hel och halvsyntetiska tillsatser och genmanipulerade grödor kan en ibland vilja tappa hoppet lite. Men alltså, Lilla matdériven är bloggen att bli inspirerad av då i dessa griniga stunder. Några recept jag vill prova härnäst är: Mjölkfria zucchinimuffins, ett magiskt enastående bröd tre enkla ingredienser, hirssallad med chipotlekryddad pumpa och favoritmackan.
 
Har ni något gorecept att tipsa om?
 
Hoppas ni har en fin helg! Själv sitter jag kvar i Helsingfors efter att ha glömt boka färja i tid, men inte är det några tårar över det, förutom att jag missar min syster mycket som nu är hemma i Örnboet. Nåjanåja, livet haro flero dagar.
 
Hajs!

Om dig och det som var oss.

Senaste månaden har varit ofantligt händelserik. Nästan så att det är lite overkligt och jag förstår fortfarande inte riktigt hälften. Ibland lutar jag mig tillbaka i mitt jag som skapats under året. Ständiga nya skoluppgifter, grammatik att drunkna i, bergen och hur molnen formas omkring dem, stolen som lutar efter det sneda golvet, planer på historier att berätta om men som aldrig kommer fram på tangenterna, musiken som går runt och runt genom huvudet, tankar om dig och mig och hur fan vi ska kunna hitta nyckeln som vi tappat. Du är enda anledningen till att jag är där. Sen kommer verkligheten.
Allt det är borta. Raderat. Du vill inte höra ett ord utav mig, över två års vänskap, kärlek, förtroende och delning av hemligheter. Raderat. Enligt dig. Borta. För att det är lättare så. Människor älskar att blunda. För allt. Men hur det än är kommer nålarna att dra igenom trådarna till slut. Även hos mig. 
Det har redan börjat. Det har gjort det länge.
Jag tänker på dig varenda gång jag ser någon klinka på en gitarr, när jag lyssnar på låtarna vi hånglade till, när jag ser min nuvarande adress: din alltså
(kommerduslängaräkningarnahurfanskajagvetaomjagkanlitapådigöverhuvudtaget),
när jag hör Johnny Cash, när jag ser gamla cyklar; tänker jag på dig,

när jag skriver är du ännu levande.

Där ditt mörkbruna raka hår ännu bara är mitt; ingen annan har sådan färg som du, där jag ännu inte sårat dig genom helvetet med ständiga magkramper, där vi kokar ägg under lördagmornarna och du tar en kopp kaffe för att jag äter så långsamt, där vi pratar om vad våra barn ska heta och hur vi ska uppfostra dem i ett hus på landet, där ditt huvud får vila i min famn där hjärtat slår som en lugnande trumma mot ditt öra, där rosbladen av plast ligger som en väg till sovrummet, där vi ligger i vår säng med drömfångaren vajjandes i taket, där lappar med puss, ses sen, älskar dig ligger i din matlåda, där fjärilarna kittlar i magen för att du. är. så. jävla. nära.
  För jag ska skriva om dig och mig. Något sant, helt igenom. Ingen känner dig som mig och ingen känner mig så jävla väl som dig. Det är skrämmande.

och det enda som finns kvar av mig hos dig är några ord klottrade i en diktsamling och möjligtvis några hårstrån i duschavloppet.

Glor igenom

 
Glor igenom mina favoriter på Youtube, kan ju inte stå för allt, haha. Men vissa låtar är ju fina å så.
Den här dansade vi till en kombination i skolan t.ex.
 
Hoppas ni har det fint!
/Ida
 

Åh.

 

Tisdagslista

- Äta ekoyoghurt med finska frusna blåbär
- Somna i en park med gravstenar
- Skriva fyra sidor i sträck, flyt funnet.. Välkommen mitt gamla fina skrivande jag
- Finna gamla böcker att klippa i
- Höra fåglarna vid tretiden.
 
Tove JanssonBauer Il Palazzo is #Venice’s most luxurious hotel. It is an authentic 18th Century palazzo with the most spectacular vantage point in Venice - close to St. Mark’s Square and overlooking the #Grand #Canal and St. Mark’s basin
 
bildkällor
 

170513

You belong somewhere you feel free


Hallon och spets.

Fikade med Julia på Lundbergs häromveckan. Mazarin för 14 kr (varför har jag fikat på UH?) Vi upplevde lite estetnostalgi och diskuterade mobilvana, att vara ledsen och att hitta på saker. 



Samma dag var jag ute med den här lilla pälsbollen. Fin är hon. Jag hade dubbla knästrumpor, min spetsklänning, pippikängorna och var lite extra uppklädd. Inte dumt alls!


Här har vi det fint!

Hej! Är i Finland nu, pluggar igen några veckors sent arbete, äter gröt med fetaost, går barfota, kittlas, klottrar i min anteckningsbok, är på finsk safari (rävar, igelkottar, harar, you name it), pratar tills jag somnar och syr ihop handledsvärmare av en halsduk vi hittade på Arlanda.
Extra roligt är det att Julia är med, efter att vi bestämt oss två timmar innan bussen skulle gå mot flygplatsen. Spontant och impulsivt är fint!
Livet är för bra.

 
Ta hand om er!
/Ida

Att inte vara en del av något längre

Under mina tonårsår köpte jag ständigt nya kläder. Hela tiden. Alltid på rea, för det var ju billigt och bra. Man kikade på lapparna: Made in Bangladesh, India osv. Men hade inte en tanke på dem som gjort kläderna åt en. Bara för att köpas, användas, inte slitas riktigt, men ändå bytas ut. Nytt, nytt, nytt. Nya mönster, ord, material och framför allt den där känslan av förnyelse, för en själv.
Förra veckan var jag på H&M. Tog i de nya klänningarnas maskingjorda spetsar, mådde illa över de slitna jeansshortsen, kände doften av kemikalier, skrattade åt kroppsprodukterna med "arganolja" (sådär.. 0,05% kanske?) och fann även en del inspiration till egna idéer.
  Jag hamnade till slut vid en strumplåda med en himla massa rea. Glittriga blå strumpor, batikfärgade, mjuka och mysiga ena, med cyklar, allt ihopblandat, lossnat från sina förpackningar. Jag funderade på att köpa några och i huvudet gick tankarna, vad ska jag med dessa till? Jag skulle kanske känna mig glad, men jag har strumpor så det räcker. Jag hade ju bojkottat den här affären? Skulle jag fortsätta med det eller låta impulsen avgöra? 
Jag lät bli, för jag vill inte stötta H&M överhuvudtaget. Inte heller genom att köpa ekologiska kläder eller något "give water" märkt plagg. De vill tjäna pengar och bara lätta våra hjärtan lite med ekobomull och några lappar för välgörenhet, samtidigt som de utnyttjar människor och gör dem sjuka för livet.
Nej, jag fortsätter köpa Second Hand och slita ut kläderna på riktigt innan jag handlar något nytt.
 
 
Only we can change this world. And we have to do it now. 
  

Tisdagslista

- Dra upp persiennerna och få syn på en hare.
- Gå i duggregn och tro på sommaren.

Hare#titanic

- Se en kille halka på Arlandagolvet när han smidigt skulle under avspärrningen.
- Kyssas tills man somnar.
- Se en man bära sin mops på huvudet.


 

Call it karma - Silverstein

Lyssnar på min Våren 2011 lista. Många fina låtar. En bra var denna.

Lose another day here
Lose another year here
I'm with you

You are the fire, on my apartment floor
Sixteen stories, I'd rather burn then fall
It isn't fate, that took us all by storm
It's just the turn of a card

Goodbye, old friend
Goodbye, goodnight
I'll move on
You'll call it fate, I'll call it karma
We had our time, it was fun
While it lasted

I'll look back, with honor, and no regrets
I won't be mad, won't feel bad
These memories will never leave me
Don't be sad
Cause life goes on, life goes on
It's getting too late
Tomorrow is here



Jag och vår hund

Ibland funderar jag över hur länge Alma funnits i mitt liv och vad som förändrats under den tiden. På fem år. Det är väldigt mycket det. Hon är ibland som en liten nyckel till att saker ändå kan få vara som de varit, trots allt som händer och hänt. Nu när jag har sovit hos mamma har hon hoppat upp och väckt en, lekt, sprungit runt som en tok, fått bli tvättad och sjungit med när mamma spelat flöjt. 
Det är ganska fint det. 


Idreaido1

Har numera min hemsydda väska rätt mycket, eftersom den andra sjunger verkligen på sista versen. Är verkligen supernöjd med den trots en del slarviga sömmar. Ska sy en nästintill likadan till en vän, blir fint det!


En stranddag.

Var med en himla fin en på stranden den första vårdagen. Eller ja, sommardagen kanske. Finns få ställen jag finner sådan ro och gläjde på som nära havet, med tårna i sanden och vågbruset i öronen. Med en kär vän i närheten.
Tack för en underbar dag 


500 days of Summer.

Perfekt film för nuet. 
833 dagar. 

500 Days of Summer

Helgfint.

Hej hörrni, här kommer ett (som vanligt) tidsinställt inlägg. Jag tänkte att det kunde vara skönt att dela med sig av lite funna bilder. Har inte redigerat så många egna på ett tag nu, men det kommer fler hörrni. Så men just nu, lite mer från vårt P ska ni få denna fredag. Hoppas ni alla har en fin långhelg! 


 campinghippie chic wedding chuppah

 



En dimmig morgon 4


..D?

 

Sommarsnön med doften av kartong

"Get up, get out, get away from these liars
'Cos they don't get your soul or your fire
Take my hand, knot your fingers through mine
And we'll walk from this dark room for the last time

Every minute from this minute now
We can do what we like anywhere"


<3Far Far Away
 .

Let it go?

- Ibland är man inte säker på någonting alls och då kanske det bästa är att man ibland väljer en helt annan väg än den redan intrampade..
- Precis..
- Och ibland undrar man om man inte kunde ha fortsatt på den trots allt




Citattisdag

Wow .
 .Fab.com | Monotony
 Word.Bob Dylan

Alla källor finnes som vanligt på Pinterest

Att göra slut och vandra på sin egen väg

Det händer ibland. Att man är lite sådär nykär igen efter 2 år tillsammans. Man tror att det ska ordna sig och bli sådär superfint igen, att vägarna ska slås samman igen och följas åt.
  Men när det fattas en liten flisa, som fastnar under skinnet och river till är det inte alltid så lätt att bara kämpa och ordna allting. Ibland kanske det är bättre att låta bli. Och den här gången bestämde vi oss för att låta bli. 
   Jag har gråtit alldeles för många nätter för fina killars skull och även för dumma ena och försöker nu ta detta relativt med ro. Vi har ju ändå beslutat det här tillsammans.
  Klart att jag ändå gråter i kudden och när jag går igenom stan, vilja riva och slänga sönder alla foton och dess ramar, bestämmer mig för att äta clementiner och yoghurt till lunch, dör av tanken på honom med någon annans händer i sina, vilja kräkas men låta bli, sover hos finaste vännerna och säger samma sak om och om igen tills maten tillslut försvunnit på tallriken. Det är liksom, så det blir. Man har varit varandras pusselbitar och när bitarna inte längre går ihop, utan kanske är lite nötta, så.. blir det så. 
Nå, jag tänker inte berätta så mycket mer här, ni som undrar kan fråga, istället för att gå på rykten och föraningar. 

Men jag tänkte dela med mig av fina saker som lite hjälp på vägen för sådana här stunder. 
Jag har gjort en liten spotify-överlevnadslista, börjar smått med, fansjävlaskit och övergår till jagklararmigsåjävlabrautandig. Här har ni den: När det bara är du kvar. Min personliga favoritlåt i den listan: Thomas Stenström – Skall aldrig mer få bränna mig 

Så jävla bra text: 
Hela mitt liv så har jag väntat
på att någon ska ge mig den där känslan
har famlat och ramlat på alla sätt
men faller jag nu så ska jag landa rätt
jag har suttit uppe hela natten snart
ju mera jag tänker blir allt underbart
jag knyter min hand och trycker allt jag kan
fyller bröstet med luft och håller andan
fyller bröstet med luft och håller andan

Jag minns alla åren som jag glömt bort
även fast dem gjort ont så har de hjälpt mig nått
jag spelade hårt och slog på allt som fanns
fast där inne fanns pojken och hans värld brann
jag kommer aldrig släcka elden
så länge jag lever ska jag vakta den
den blir större och större och jag lovar dig
att den aldrig mer ska få bränna mig
att den aldrig mer ska få bränna mig

aldrig mer få bränna mig
ska aldrig mer få bränna mig
aldrig mer, ska aldrig mer få bränna mig

Att knyta näven och hålla andan brukar jag då göra. Prima för välmåendet, lite svårt att förklara. 

Och självklart Don't you worry child
Don't you worry, don't you worry child
see heavens got a plan for you
don't you worry, don't you worry now

There was a time, I met a girl of a different kind
we ruled the world, I thought I'd never lose you out of sight
we were so young, I think of her now and then
I still hear the songs, reminding me of a friend


Sen är det två fina inlägg jag tänkte dela med mig av. Först en riktig jävla överlevnadsguide: Niotillfems att komma över någon inlägg. Och sen Florencevalentins lilla guide också.

Ja. Det var det jag ville säga ungefär. Glöm inte att Pinterest är peppsidan för alla känsloväder. 
 
Amenthree things matterA relire. Encore et encore.
 Moominpappa has climbed up a treeWe can't spend our lives waiting to live.


Ta hand om er och era hjärtan och det viktigaste, följ dem.
Nu ska jag sluta sitta här inlindad i badlakanet och duscha. Sen söka skola, livet fortsätter, på ett eller annat vis. 
Hajs!
/Ida

En dimmig morgon 3


Fredagslista

- Blir en massa nopoopyssel och funderande med Anna i helgen, åh. 
- Det här med djur, jag önskar att jag kunde stanna nånstans länge nog för att ta hand om en egen kanin.
- Och hjärtat, ibland är det inte lätt att veta vilken ven man ska följa. 

 
Power Knit SkirtXoma Salon & Spa, Short Hills, NJ  DIY Beauty: Summer Citrus Scrub - Elle and Blair

- Pluggapluggaplugga finska och läsa om ett gammalt Helsingfors. 
- Basilikorna bara växer och hela tiden kommer det nya som gror och gror och gror. Är ni nybörjare som jag, börja med att så ekologisk basilika, är inte dumt! 
- Finnar i ansiktet och känna sig som fjorton år. 
- Tugga på ett inte syntetiskt tuggummi och tänka på diskmedel. 
- Inte orka ta av sig nattpajtun utan dra på sig en stickad tröja istället. 
- Vakna med världens lock för örat. Pollenallergin. 
- Drömma om kollektivliv och att vara med fina vänner. 
- Fundera på hur det skulle vara att inte längre få höra dig spela Johnny Cash på gitarr. Fan. 
- Titta ut och kika på havet och veta att det nånstans också finns sötvatten. 
- Lyssna på den här och den här. Och ja, den här också. 
- Tro på det som är bra och bara på det som är bra. 

Bildkällorna finner ni här och här
Ha en fin fredag! 

Lyssna på vingarnas slag.

Vi har en ständig länk kopplad
mellan 
oss. 
Jag kände på mig att något brast
var som vingar genom löv, inget märkvärdigt högt
att vi levde i drömmar
och lät verkligheten 
bli 
lite
som
plast. 
Jag river dig itu, 
gnager på dina ben
och torkar ännu dina tårar
men när är det nånsin rätt
av mig
att 
göra någon som
dig. 
Så perfekt och underbar som dig.
illa 
så jävla mycket.
Aldrig. 
Och när de vingburna djuren kittlade våra
öron med deras vingar, borde vi ha lyssnat på dem. 
Kanske måste vi lyssna nu
Låta dem läka ditt hjärta
 

Vara perfekt.

Under det här året som jag har bott hemma i Ö-vik med Sven har många timmar gått åt att tänka och fundera över livet och hur vi människor hanterar det. Jag har lärt mig så mycket om hur vi behandlar oss själva och vår omgivning och även vuxit som människa för egen del. Jag tror på att vi aldrig blir färdiga som personer, bara får mer eller mindre förståelse för oss själva som individer och för det andra som omger oss. 
 Jag har haft lätt för att peka på andra och tänka att, nå, de skulle nog behöva kanske vidga sina vyer lite. Vilket kanske låst mig en del och inte låtit mig finna det som de faktiskt skulle kunna ge mig. Men jag har förstås inte bara varit i en mussla, utan jag har tagit till mig av andras sätt att klura på livet också, vilket har öppnat många dörrar. Som från den här bloggen

Jag har alltid varit rädd för att göra fel, och när jag väl gör något ska det vara så jävla bra (betygshetsen osv..) och det kan sluta med då att jag inte gör någonting istället utan bara smyger undan. Under det här året har jag kommit i insikt till att jag behöver få lära mig att bara finna mig i situationen och inte bara prestera fram något som inte finns. Jag tycker de här två inläggen: Gör inte ditt bästa och Disciplin=frihet är rätt bra på att öppna tankedörrar angående det. 

Under det här året på universitet t.ex. har jag gjort tillräckligt för att lära mig det jag behöver och inte ens försökt nå det högre betyget. Vilket faktiskt känts bra, ändå. Jag har klarat alla kurserna hitills och det är det som räknas för min egen del just nu. Jag är skriven på vikariebasen, men har inte jobbat en enda gång, för att jag prioriterat annat som sömn, studier eller träning, att må bra helt enkelt. Visst har vissa varit på att jag borde jobba osv, men jag har pluggat istället. Kanske inte så motiverat och bra som jag hade kunnat, men jag har gjort det. Man skulle kunna se det som då att jag gjort det också bara för att ha något att göra och bara för att då kunna prestera något, även om det inte är bra. Men nej, jag trodde jag ville plugga nån kurs här och där, när jag väl började var det inte så pepp som jag kanske tänkt mig när jag sökte. Så, jag sökte även jobb på sidan om, men aldrig känt ett supermåste efter ett arbete för att inte verka helt värdelös. Jag har betalat mat så gott jag kunnat och jag är lyckligt lottad som bor med en så fin person som låtit mig göra det jag vill, utan ständiga pekpinnar och frågor. 

Jag har försökt släppa på kraven från andra, att jag borde bli något och det snart, allra helst nu. Ingen annan kan styra mitt liv och mina val och jag ska inte behöva känna utifrån att jag borde formas till något bättre än det jag redan är. Som hen skriver på bloggen: När man accepterar att man inte är perfekt, kan man förstå att man faktiskt är perfekt precis som man är.
 
Det är något jag tror på och vill man leva på ett annorlunda sätt, förändra rytmen i sitt eget liv, ska man själv vilja det inifrån, utan begränsningar från andra utifrån.
  
Det är inte heller fel att vilja bli skitbra på något, men om målet är att bli perfekt och nå toppen, tror jag att det siktas på något annat än hur viljan var från början. 

Så, kära läsare, gör det just NI vill idag. 
Ta hand om er!
/Ida
  

Att tänka på idag.

Jag tänker emellanåt mycket på vad bilder vi förmedlar på sociala med faktiskt säger, oavsett om det är meningen eller inte. Allt man skriver, lägger upp och säger tolkas. Tänkte därför dela med mig av: Dagens lilla tips. 

RSS 2.0