Tisdagslista

- När lillasyster sjunger i rummet brevid
- Cykla i regnet
- Räkna ner timmarna tills man får hålla om finaste. Fjärilarna. 
- Skriva ut festivalbiljetterna
- Leta knappar på Second hand
- Ha augusti nästintill färdigplanerat
- Att han finns kvar. Tack. 
 
 
birro.
 

Och jag sa

Och jag sa
att jag skulle skriva en roman
Det kommer bli av
 
Och jag sa 
att inget är bra
men att det ändå är bättre än förut
 
Och jag sa
att jag vet inte
och jag kommer aldrig veta
 
Och jag sa
att jag älskar dig
och det menar jag, 
för varenda jävla dag. 
 
 
 

Begränsningar och viljor

Jag tror på att varje situation är unik. När jag träffade Sven hade jag gjort slut med L samma dag. Men jag och L hade ständigt tjaffs, vi gjorde inget tillsammans och allt var helt enkelt hemskt rörigt. När jag och Sven gjorde slut var det väldigt abrupt och efter 2 och ett halvt år tillsammans, ett år på distans och ett år boende under samma tak. Han kände mig och känner mig utan och innan och vi kunde prata om allt. Det går inte att jämföra med vad jag och L hade. Ett år, vilket vi under det redan gjort slut fem gånger tidigare och ingen av oss kunde prata med varandra om någonting. Däremot kunde många ändå tycka att det gick fort med Sven, bara för att enligt mallen så träffar man inte någon ny snubbe på en gång oavsett hur man har haft det innan och över vad man känner. Varför dömer vi efter mallar?


Människor puttas in i ett samhälle där saker är rätt eller fel, antingen eller. Det finns inga mellanting, det finns inte ett allmänt okej, som betyder mer ”det bara är”.
  Sen i början av maj, när jag och Sven gjorde slut har jag pratat väldigt mycket med min familj och med mina vänner. De har lärt mig så mycket under den här tiden och jag har fått en djupare förståelse för våra relationer sinsemellan.

Det har nämligen varit lätt för mig att halka ifrån detta under de här åren då jag ständigt haft en pojkvän. Sist jag var singel var jag 17 år, idag är jag 21. Under de åren har det helt klart hänt en del som jag inte riktigt hunnit reflektera över på samma sätt som jag kanske skulle ha gjort om jag varit utan pojkvän. 


Något som jag pratat mycket om med mamma under den här tiden är hur olika människor uppfostras och då automatiskt hur hon velat uppfostra oss.

  Mamma har aldrig velat jämföra oss. Hon har bara accepterat vilka vi är och vilka vi vill vara, till en viss gräns förstås. Det finns alltid gränser, undermedvetna som medvetna. Det kommer man inte undan. Men man kan själv påverka vart de går, och hur mycket man begränsar sina medmänniskor med ord, blickar eller sitt eget beteende. 

Om man skulle titta på mig och mina systrar. Se hur vi pratar, klär oss, vad vi bryr oss om så kan man se tydligt att vi är individer.
Jag är så tacksam över detta. Över att mamma alltid låtit oss klä oss hur vi vill (trots att jag ville ha jeanskjol och vanliga jeans till) och att vi alltid har fått öppna våra hjärtan över livets alla under och dunder.
Hon har inte heller velat säga ”du är så fin, du är så duktig” osv.. För hon tror på att varje människa är sig själv, att denne har sitt eget och att det ska bara vara så. Ingen jämförelse och inget som ständigt måste påpekas.
Jag tycker det är en så himla häftig och härlig känsla, att alla faktiskt skulle kunna vara sig själva, utan krav från omvärlden. Vi behöver inte ständig bekräftelse, vi behöver bara bli respekterade och accepterade. 

Jag vet att mamma älskar mig ändå. Jag vet att hon är stolt över mig och det jag gör. Jag vet att hon alltid kommer finnas där för mig, hur jäkla dumt allting än skulle kunna gå.

Men vem är man då, om man är sig själv? Jag har aldrig riktigt förstått vad som är så svårt med det. Jag bara är, som sagt. Men alla människor påverkas av sin omvärld, även jag. Det ena leder till det andra, helt enkelt. Det bygger upp en. 
Så, vem man är.. Nå, då kan man enkelt börja med vad man tycker om. Sedan, vad man tror på, vad man vill göra och om man skulle vilja vara en känguru eller en val i nästa liv. Allt sådant bygger upp oss och dem vi är. Och det är de här sakerna som gör oss till dem vi är. Däremot är det inte så lätt alla gånger att följa sitt hjärta och det man verkligen vill på grund av rädslor av olika slag.

Tänk om man inte hittar ett jobb, ett boende eller nya vänner. Tänk om man förlorar det man har, bara för att följa det man drömmer och vill. Vad är det för "barabarabara" drömmar och viljor?! 
Hur känner man då när man sitter där om tjugo år och inser att alla andra styrt en?!! 


Nä fy, jag avskyr när människor ska begränsa varandra, på grund av rätt och fel, svart och vitt. Sådant kan göra mig riktigt förbannad faktiskt, att se personer som inte får växa för att andra begränsar dem. Man ska göra si, man ska göra så, det där är fel!!! det där är okej, det där är rätt.
Lägg. Av.

Även jag begränsar andra, vi är alla en del av den här sorbeten. Men jag försöker att tänka på det och att hela tiden motverka mina fördomar. Åtminstone inte följa dem fullt ut, låta dem ta över.
   Och inte säga åt folk hela tiden vad jag tycker om deras utseenden eller kommentera det de gör på ett dömande sätt. Allt vad människor gör är bra om de själva mår bra utav det, MEN, inte om de skadar andra medvetet. Aldrig. Det tror inte jag på i alla fall.
Man har dock alltid sig själv, man behöver inte inkludera andra för att skapa något om inte andra vill det. Det är en knepig balansgång sådant där. Men nå. 

Att följa sitt hjärta låter hemskt klyschigt, men det är faktiskt så enkelt. Man måste bara följa sitt hjärta hela. jävla. tiden. Lyssna, känna efter i magen, tro på det man vill göra och inte trycka ner andra under tiden. Då kan man göra vad tusan som helst och klara det. 

Ta hand om er och följ era drömmar idag!

/Ida 


Söndagslista

- Vakna av att Alma hoppar upp på sängen
- Mammas kållåda
- Plocka stora skogshallon
- Couchsurfing <3 idag kommer två cyklande snubbar på besök
- Norrskensfilen ska provsmakas när fina kommer
- Sy väskor, trosskydd och luva med stora blå rosor
- 4 dar till Urkult, iiih
 
 
 

Partiet - Hon

 
Såg Partiet igen häromdagen. Barfotafötter mot Sliperiets trägolv, dansa sig svettig, trängas på scenen med resten av publiken och bandet och nu var det dags att köpa skivan helt enkelt. Det har hänt så mycket sen sist jag såg dem och det här var lite som att knyta ihop säcken. Tack, ni är för jädra bra! 
 
 
 
"Hon har synat bluffen om familjelycka
hon har slutat bry sig om vad svenne ska tycka
hon har sålt mer än hälften av allt hon ägde
det var längesen hon brydde sig om vad hon vägde
 
Hon har bytt stad och bor i ett kollektiv
hon designar och väljer sitt eget liv
utbildningen har hon hoppat av
för ett examensdiplom var visst inget krav
 
För och leva fritt, hon har koll på sitt
hon behöver inte styla sig i händelsernas mitt
hon är självsäker nu och ångesten är slut 
och världen låg vid fötterna och hon bara sprang ut"

Existence

För några veckor sen åkte vi till skogen för att dansa i lera å sova i hängmatta.
Så vi kom fram till Juupavaara sådär på kvällen. Regnet var redan då på besök och under natten var det inte mindre inte. Men nå, såhär varne: 
 
Trots regn kunde folk leka med eld.
 
 


När regnet tog över lite väl mycket tog vi oss hit och somnade faktiskt på golvet. Var ju lite underligt att vakna till trummor, skrik och på det psytrancemusik.




Tog oss upp på pytteberget och mannen min lagade gröt.



Käkade blåbär och ekotomater till det!



Barfota i leran är det bästa.





Vi gick runt lite, badade (jag var feg som attan) och sov några timmar i hängmattan. Finns nog inget bättre sätt att sova på, åh. Nå, sen var det några timmars dans och efter det; hemfärd söderut.

 
 
 

Tisdagslista

- Drömma om julstängt på det vackraste biblioteket
- Ta en del av sina handplockade blåbär till gröten
- Kanel i håret, prova! Varning dock, man blir hemskt sugen på bullar.
- Rena lakan
- Havrekakor
- Vika i ordning till garderoben
- Stretcha
- Hitta en flaska i mossan
- Asienplaner
- Packa inför norrland
<3

10 dagar kvar

Åh, det pirrar bara i magen när jag tänker på att det bara är tio dagar kvar till världens härligaste festival: Urkult!
 
 
 

Lördagslista

- Första gången han sa att "det är kallt", under sommaren
- Längta efter berg och hjortron. Norrland, snart kommer jag hem.
- Sakna honom, men veta att han har det bättre nu
- Köpa en mörkgrön klänning och bygga historier om skogsslott.
- Skölja och rensa röda vinbär till Säkert!
- Tvätta kläder
- Doften av sprejjburksfärg
- Blötlägga kikärtor och fundera på varför vissa är gröna
- Planer på nya syprojekt
 
 

Snusmumrik

Här har ni min snusmumrikklänning som jag fyndade för en eller två euro på UFF. Den har nån gång vandrat från Frankrike verkar det som. Har en härlig krage, en söt ficka och ett sjukt härligt tyg. Den har mest fått sova i min garderob, men nu får det bli andra planer tänker jag!

 

Prova klänningar

En dag provade jag tre bröllopsklänningar (nå, festklänningar hur som) på UFF på Fredriksgatan och så himla roligt det var. Det får bli min nya gratishobby.
Det bästa var nog att när jag gick mot provhytterna kom det en annan tjej ut i en bröllopsklänning. Åhå, en annan som provar bara för att prova, vi skrattade gott åt varandra.
 


Den första jag provade såg ut såhär. Älskar kjolen, åh.



Å axlarna var sådär härligt puffiga, haha.



Den andra klänningen såg ut såhär och den satt som smäck.



Vågade ändå inte dra upp dragkedjan helt, vore lite småjobbigt att gå runt i butiken och be någon hjälpa mig att ta av den sen när den fastnat eller så. Blev lite kär i ärmarna faktiskt.



Den tredje och sista såg ut såhär.
Jo, jag vet att jag gör ett hemskt charmigt flin.

 
 
Åhå, himla fin halvtimme jag spenderade där. Får bli av snart igen!
Brukar ni prova kläder mest för skojjs skull eller provar ni bara sånt som ni tänkt köpa?


Ibland finns det några extra uppförsbackar

Sen i våras har jag längtat efter att få en paus. Just för att jag tror att jag behövt bara vara ledsen, glad och vila.
 Just för allt som hänt; när man gör slut efter två och ett halvt år och flyttar ut samma vecka, funderade på var man ska ha alla sina ägodelar, hade tenta, började ett nytt sommarjobb och sen fundera över hösten. Jag har hela tiden längtat efter att få släppa taget om allt och bara vara. Visst har jag hunnit det också, men det känns som att det inte funnits något stopp.
På nya färjan gick det inte så bra, jag blev osäker och var för tyst, tog inte reda på vad jag skulle säga osv. Så jag fick åka hem tidigare, för att det helt enkelt inte funkade.
Men var ändå skönt förstås att andra märkte en förbättring efter att dagarna gick.
 
Jag känner mig helt råddig i huvudet och längtar hem till norrland, familjen, vännerna, skogen, bären och den rena luften. 
 
Vet ni vad som hände igår då?
Jo, en buss körde in i bilen på sidan och jag mådde illa hela dagen, vilket resulterade i att jag spydde på natten. Var en riktig skitdag helt enkelt. Längesen jag kände så.
 
Nu ska jag unna mig att vila, kika på resor hem till norrland, försöka äta lite (så skönt att vara hungrig igen) och bara ta det lugnt.
 
Ibland har livet några extra uppförsbackar helt enkelt, men det blir bättre snart igen.
 
What Your Mistake Really Means .

Just give me a reason

 
Right from the start
You were a thief
You stole my heart
And I, your willing victim

I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them

Now you've been talking in your sleep
Oh, oh, things you never say to me
Oh, oh, tell me that you've had enough
Of our love, our love

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second
We're not broken just bent
And we can learn to love again

It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
(Oh, we had everything)

Your head is running wild again
My dear, we still have everythin'
And it's all in your mind
(Yeah, but this is happenin')

You've been havin' real bad dreams
Oh, oh, you used to lie so close to me
Oh, oh, there's nothing more than empty sheets
Between our love, our love
Oh, our love, our love

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second
We're not broken just bent
And we can learn to love again

I never stopped
You're still written in the scars on my heart
You're not broken just bent
And we can learn to love again

Oh, tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust
But our love's enough

You're holding it in
You're pouring a drink
No, nothing is as bad as it seems
We'll come clean

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second
We're not broken just bent
And we can learn to love again

It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second
We're not broken just bent
And we can learn to love again

It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

Oh, oh, we can learn to love again
Oh, oh, we can learn to love again
Oh, oh, that we're not broken just bent
And we can learn to love again
 

30 seconds to mars - akustiskt

Ett av mina absoluta favoritband är 30 seconds to mars. Här är en lista med några av deras låtar framförda akustiskt. Så jädra fint att det gör mig alldeles glad i hjärtat.

En av favoritlåtarna är The kill:

 

What if I wanted to fight
Beg for the rest of my life
What would you do?

You say you wanted more
What are you waiting for?
I'm not running from you
 
Look in my eyes
You're killing me, killing me
All I wanted was you

I tried to be someone else
But nothing seemed to change
I know now, this is who I really am inside

Finally found myself
Fighting for a chance
I know now, this is who I really am

Come break me down
Bury me, bury me
I am finished with you, you, you
 
 
och closer to the edge:
 



No I'm not saying I'm sorry,
One day maybe we'll meet again
Can you imagine the time when the truth ran free?
The birth of a song, the death of a dream
Closer to the edge


och The story:
 
 
I've been thinking
Of everything I used to want to be
I've been thinking
Of everything of me of you and me



Lite såhär var juni - del fyra

Åkte utan hytt hem till Hesa. Snackade lite med en gammal dam som tyckte om min handledsvärmare, skrev lite till bloggen (det kommer det kommer) och träffade en kvinna som gillade tennis.



Jag och Tuomas promenerade och fann resterna av ett fågelslagsmål. Attans så fina fjädrar.



Dagen efter finns det inga spår av, men dagen efter det åt vi buffé på Iguana och promenerade vidare. Såg ett "amazing grand finale" och jag spenderade mycket tid på Kierrätyskeskus och en del på UFF.




Följande kväll firade vi Tanía i park med ballonger och tårta.



Vi hade inga planer, så vi åkte till stugan och sov över där, var ju himla mysigt det!


Och sista juni blev det att fota några blommor ja.

 
 
 
 
 
 

Lite såhär var juni - del tre

Nu har vi kommit fram till jobbveckan. Så, den har ni ju sett en del av redan, menne.
 
Självklart var Ville Viking med en del:
 


Å att fira midsommar på färja var ju inte så dumt det heller med krans och allt.


Och att vara "i" havet hela tiden är inte så pjåkigt det heller.



Inte heller att käka frukost på soldäck!

 

Lite såhär var juni - del två

Då ska ni få se lite mer av mitt juni 2013.

Den fjortonde åt jag gröt med fetaost (beste) och dagen efter det for vi till Tuisku och hängde med henne och hennes kompisar. Attans så kul det var!
Såhär fint blev ett av tälten uppsatt:
 


Aa, vi bastade en del också.



Och kvällen efter åt vi falafel från Fafa´s. Måsen tiggde hela tiden jao.


Lite fucksystemetkonst i metron. Från utställningen: Happy end?



Å så åkte jag färja, träffade en hemskt artig och trevlig kille vid namn Aaron. Blev prat natten igenom och totalt två timmars sömn.

 

Om Örnboet och kulturen.

I FBflödet dök det här upp och det känns lite som en bekräftelse på det man vuxit upp med. Att staden är genomsyrad med ett ointresse för kultur. Som det nämns i artikeln har personer som arrangerat evenemang haft det svårt att få folk att helt enkelt dyka upp.

Jag måste flika in det här och säga att jag är oerhört tacksam över er som jobbar för att lyfta fram musik, konst, dans, teater och andra kulturyttringar där hemma. Tack vare er har mitt hjärta funnit glädje och tankar många gånger och det behöver även många andra hjärtan. Så, tusentusen tack!

Så, tillbaka igen. Hemma i Ö-vik finns det väldigt ofta ett grundlläggande gnäll. Det händer ingenting, säger folk. Och när det väl händer någonting är det få som vet om det eller ens tar sig dit om de vet om det. Men detta är inget som är speciellt för lilla hemstaden, utan jag har även pratat med folk från andra städer som uppfattar att samma grund finns i deras egen stad. Jag funderar nu vad det här beror på.
Varför finns det en ytterst liten eller ingen nyfikenhet inför kulturevenemang?
 
Det här citatet tyckte jag var intressant för detta:
- "Studien bekräftar att det finns en stark koppling mellan kultur och tillväxt. Dessutom fungerar kulturen som en indikator som visar på platsens öppenhet och tolerans. Den säger oss någonting om stadens karaktär och om vilka som bor där" säger Charlotta Mellander i ett pressmeddelande.
 
Så, det gav mig en tanke om att: nå, så många av Ö-viksborna är lite instängda och har inget intresse av att ta del av andra kulturyttringar än hockey och radiospelade svenska artister?
Lite spännande tanke.
 
Vad är det då som gör att det är såhär och vad säger det om människors övriga tankar om andra kulturer än deras egen?

Och vaddå, borde då alla som sysslar med kultur i boet bara lägga av? Verkligen inte, tvärtom!
För att öppna människors ögon och hjärtan behöver vi lyfta fram saker ännu mer.
  För mig är olika kulturyttringar ett sätt att kommunicera och jag tror att för varenda konsert, utställning och föreställning jag går på så blir jag lite rikare som människa. Därför går jag också på så många olika sorters evenemang som möjligt, att inte bara gå till det som jag själv är intresserad av ger mig också helt nya inblickar.
Så ja, jag har varit på några Modomatcher jag också.

   Jag minns fotoutställningen Ecce homo och hur det fick människor att rasa i lilla hemstaden. Ojojoj, this is art, open your mind. Jag tror att Ö-viksborna behöver vakna upp lite, se världen omkring sig och lära sig att betrakta den, för att finna att mångfald berikar mer än vad den begränsar. 

Och jag tänker på alla de som lyfter fram just mångfalden och olika kulturer i Örnsköldsvik och återigen är jag så tacksam för deras hårda arbete. Ni är grymma!

Ta hand om er och besök minst ett kulturevenemang den här månaden.. veckan!
/Ida

Lite såhär var juni - del ett

Nu får ni se lite hur mitt juni var.
 
Fika (chaite och småskum banankaka) blev det med Ivar och Helena.
 

Dagen därpå var det Adrenalin och Consuela var ett av banden som öste på scenen!

 
 
Dagen efter var det efterlängtade Picknickfestivalen! Himla härlig dag måste jag säga!
 


Den sjunde juni fyllde syster myndig, folk tog studenten och jag satt vid hamnen med 2,5 dl ovispad ekogrädde och pluggade inför tenta.
 


Efter tentan for jag och rensade bland mina kläder. Det här är ett av mina bästa fynd som jag kommer berätta lite mer om för er sen. Jao, ögonen och hela ansiktet faktiskt är rätt svullet, så blir det med för många fällda tårar. Men sådan är verkligheten och inte är livet bara fyllt av glitterkonfetti och pastellfärger.



Och när man varit ledsen lite för mycket är det fakitskt helt okej att cykla iväg klockan fem på en söndagmorgon, vara arg och sedan pyssla lite.

 

Sen kan man efter en regnig måndag leka med en harpa och en zitar, efter en inte så kladdig kladdkaka fikastund. 


 

Å så kan man få syn på en regnbåge en lite mindre regnig tisdag.



Fota en nyponros kan man också göra.



Sen kan man bestämma sig för att sticka iväg och sluta drunkna i jobbiga känslor, glömma sin hatt på bussen, åka en splitterny färja, åka ett bekant tåg och faktiskt bara ha det så fint man bara kan.

 
 

Lite det senaste

För er som inte följer mig på Instagram får nu några nyheter.
Jag har hängt med Emma, Matias och Lilli, varit på museum, käkat ekosmoothie och åkt bil hem mitt i natten. Fina Tuomas var rätt så körd trots 5 koppar kaffe.

 
 
Hoppas ni får en fin vecka allihopa!

Nummer 12

En söndagmorgon vid hamnen och lite detaljsnack (ja, nog är man trött den tiden på morgonen..)
 
 
 

Fredagslista

- Hittade berlocken, på mattan, mitt på golvet.. Idaaa
- Ekologiska chili och grillchips
- Träffa fina släktingar
- Ikväll far jag och Tuomas på Existence, dansar bort nätterna och sover i hängmattan
- Lyssnar just nu på en sån här lista
- Panikskriva om syrliga äpplen och såpbubblor inför novelltävling, skriv ni också!
- Ekologisk. kallpressad. kokosolja. Bland det bästa någonsin tror jag. Äta, ha i håret och på huden <3
- Gå på museum när det är gratis inträde, så blirne.. blir det idag.
 
 
Free People - Goin Up the Country Light bicycle
 
 
 

Torsdagslista

- Att ha slarvat bort sin guldberlock.. igen ( :(:(:(:( åhfanfanfan) . Måtte den ligga här och inte ute nånstans. Jag ger det en månad. Sist låg den ju i handväskan ändå..
- Lyssna på Johnossi
- Packa inför nya jobbveckor
- Hänga upp tvätt på stolar, dörrar och byråer
- Vilja ta tåget långtlångt bort och kasta telefonen i diket
- Äta gröt med macapulver, kakaobönor, fetaost, vitlök och solroskärnor till frukost
- Skriva brev och fundera på om de nånsin ska skickas

 
Great old mailbox.heartbreakKushandwizdom - Inspirational picture quotes

Drömde.

Drömde inatt om att det var du som ville ge mig en puss och jag sa att det kunde du.
Så vaknade jag och det var. inte. du.
Fortfarande så jävla konstigt.
Måste börja skriva så att jag på något vis kanske blir kvitt dig.
Men vet ju att så kommer det aldrig bli, för nog bor du kvar i mitt huvud ändå, alltid.
 
Sen var jag i ett gigantiskt hus med hundra olika rum. Skulle finna mina systrar som någon häxa hade gömt eller nåt. Tog på mig en gigantisk björnmask och pappa sa att det inte var något att skämta om.
 
Drömmar ja.
 
Godmorgon förresten!

Nummer 11

 
Hej, sökte nyss jobb å tänkte jag kunde passa på å säga hej till er!

Slumpbilder

Nu har jag tömt telefonen på bilder. Sist jag tömde var nog juli förra året, så ja, det var ett tag sen. Tänkte nu visa er några bilder från det gångna året.

Asså, det här var ba så fint:




Lekte med halsbandsidéer. Måste skaffa en borr.




Bra kombo tyckte jag.




Var på UFF å kikade på den här underliga tröjan i träningstyg.



Med Ems å Sven var jag å hälsade på Sibelius.



Sven och jag öste på Nightwish för tredje gången gillt. Var supermegagrymt!




Fick nån jädra sån där ni vet djup inspirationskick av räckena hemmavid, så var tvungen att fota det för att minnas storyn som dök upp i huvudet, tror ni jag minns den då? Nehejepp.



Mr.potato!




Var på den mest trånga secondhandbutiken nånsin. I Ume!



Har otaliga sådana här bilder på mina lockar




Jag och Sven var te Varvsberget, har en attans kivoger bild på mig från det tillfället. Kanske jag visar er den nån gång.




Var å dansade jazz för första gången på nästan två år eller så, skojj!




Mamma köper alltid en massa skit på Lidl, detta var makalöst!

 

Att inte dricka alkohol

Jennifer Stroud har skrivit ett attans bra inlägg där hon verkligen sätter fingret på varför hon och många andra inte dricker, inklusive mig själv. Här kan ni läsa det. Göre!

"Det är ett fritt val. Vi är individer som ska få fatta beslut över vårt egna liv och vår egna kropp. Den rätten frånsäger jag ingen, aldrig. Men, handen på hjärtat, hur många femton-, sexton-, sjuttonåringar (eller t om vuxna) känner sig tvungna att dricka alkohol på fester för att passa in? Hur många känner sig utanför om de väljer att inte dricka? Hur många har inte fått höra ”men kom igeeen, klart att du ska ha ett glas!” om de avstår? Man måste vara jäkligt stark för att kunna stå emot något som är så hårt inrutat i samhället, ha skinn på näsan och tro på sig själv som individ. Så blir alkoholkonsumtionen verkligen ett medvetet val då? "


Jag spottar inte på dem som dricker, utan är med på fester ändå. Dansar lika mycket, ropar lika mycket och gör vad tusan jag känner för. Människor gör som de vill.
 För mig har alkohol aldrig varit en del av livet bara, åtminstone inte en bra del.
Jag har aldrig druckit en enda öl och i min familj har alkohol bara varit något som tagits till under dystra stunder.
  Självklart har folk varit på emellanåt att jag ska smaka. Min första pojkvän köpte t.om. cider åt mig för att jag skulle prova. Jag drack inte dem, alls. Jag har funderat många gånger på varför det störde honom så mycket att jag inte drack och hans anledning var att jag var lite tråkig utan. Men hur kul var det då sen då när han själv drack och mådde så jävla dåligt att vi isolerade oss från de andra för att han ville kräkas?
  En annan person sa i början av en fest: Det är en social grejj. Hen var sedan mest off resten av kvällen, stod ute i januarikylan och stirrade ut i mörkret. Socialt va?
  Visst, man tar och dricker till middagar, fester, blandar drinkar och shots och visst kan det vara trevligt utan knepiga situationer. Men är vi människor verkligen så okapabla till att umgås att vi behöver alkohol för att kunna vara sociala?
 
 

RSS 2.0