Att nästan bli av med sitt husdjur

Igår var jag ute med Alma på gården och tänkte precis gå in då en bil kör in där. Vilket brukar hända rätt så sällan. Självklart hade jag rullkopplet och jag reagerar halvsegt. Men sen sprang hon nästan in under bilen. Som tur var hann jag få tag i kopplet innan. Fyfan vilken hemsk känsla jag fick i magen. Jag hade inte förlåtit mig själv om hon hade blivit överkörd. Hade verkligen inte orkat det nu. Aldrig nånsin.
Tänk vad mycket de små liven påverkar en. Allt hade känts så fruktansvärt mycket jobbigare utan vår lilla hund här hemma. Hon sprider glädje och man slipper känna sig så ensam.

Kärlek till Alma.


Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0