Finnarna är lyckligast i hela världen

Syrran berättade igår om en artikel: http://www.expressen.se/halsa/1.1759681/finlandarna-ar-lyckligast-i-varlden som handlade om en undersökning som gjorts och att de nu har listat de lyckligaste länderna i världen.
Finland kom först på listan, Sverige på tredje, vilket inte heller är illa. Känns bra att man kommer ifrån och bor i sådana bra länder. Även fast det bara är en undersökning som detta är baserat på så är jag ju säker på att det är så av flera anledningar.
I artikeln beskriver de precis det som jag funderat på nu i några veckor. Att i Finland är det inget jävla gnäll. Saker bara är och att man tar sig över det. Det märker jag själv också dagligen. Hemma, i skolan, i media, på stan, överallt. Jag själv gnäller väl en del också och borde väl kanske plocka fram finnen inuti mig ;P haha. Mamma sa det en gång: Du är ju finne. Klart du fixar det! 


Kaj Kunnas, sportreporter på Yle: 
- Sisu är nyckeln. Sisu betyder att fast man vet man ska förlora, så kämpar man tappert vidare ändå. Finnar är bra på att ta förluster, de till och med älskar att förlora. Hockeybjörnarna är väldigt populära just på grund av att de förlorar hela tiden. 

 
Men ja, jag klagar inte på den så himla "äckliga" skolmaten, jag klagar inte på mitt schema eller på mina läxor. Mamma har alltid sagt att jag ska vara glad över att jag kan göra det jag vill i skolan. Och det är jag också. Men ändå finns det folk som gnäller över skolan då de t.om. går på gymnasiet. Vad fan är det för tönterier? Du väljer själv om du vill plugga vidare efter grundskolan eller inte.
 I Finland är det svårt att komma in på kulturlinjer överhuvudtaget. Där får man kämpa för det som bara den och ändå kanske det inte räcker. Det är väl det enda jag tycker är dåligt med deras skolsystem, att alla inte riktigt får samma chans. Men det är väl kanske därför det också inte är så slappt. De som kommer in har verkligen kämpat för det.  
Där betalar de själva för sina skolböcker, sina pennor och de får t.om. köpa sina egna provpapper på gymnasiet oavsett vad de går. Där vill de lära sig och de klagar inte över sina 200 glosor till nästa dag. Utan det är mer: Jag har en del läxor att göra och dem ska jag göra nu. Det är inget gnäll. Bara: Do it.

Arja Saijonmaa, sångerska:
- Hipp hurra för Finland! Det var roligt att höra. En sak jag tänkt på är skolsystemet i Finland. Det är kanon. I svenska ögon är det en mer gammaldags skola med ordning och stor ambition. Det är inte konstigt att vi har så många finska dirigenter till exempel. Jag har själv studerat vid Sibeliusakademin, jag vet hur bra det är. Folket vill skola sig i Finland. Det är kö till universiteten!


För några månader sedan då jag var i Umeå och dansade en dag med min kära vän Ivar. Så frågade vår lärare om vi ville ta en paus eller om vi ville köra vidare. En kille där sa då att: Kör på bara!
 Han sa då att: Ja ni norrlänningar är riktiga hårdingar. Stockholmarna säger bara: men ååå nä. Och då brukar jag undra: vad gör ni här då?

Linda Lampenius, klassisk violinist:
- I Finland är man inställd på att livet innehåller motgångar, och det stärker oss på något sätt. Vi är väldigt raka och ärliga. Här i Sverige, i alla fall från Stockholm och söderut, försöker man alltid vara glad och positiv. Det kan bli lite falskt ibland. Norra Sverige är mer likt Finland. Där får man vara lite barsk.

Jag och pappa min diskuterade lite om det här med att de drar ut helt onödiga grejjer i tidningar i flera veckor. Tillslut minns man ju inte ens vad det handlade om från början. Sånt jävla gnäll. "I Finland hade man bara tänkt: jaha. och sen hade det varit bra med det."


Mark Levengood, författare, programledare: 
- Att livet består både av gott och av ont. Och när man väl accepterat det kan man luta sig tillbaka och njuta lite. Många i Sverige kan ibland tycka att man måste vara helt frisk och leva i ett lyckligt förhållande hela livet, och om man inte gör det så är livet djupt orättvist mot en, och då blir man sur istället. I Finland tänker vi att livet är ett helvete, och så är det med det.

Och varför är det så?
Jag tror att självklart kriget ligger bakom det. Man är mer rädd om saker när man vet att man kan förlora dem på riktigt.. när man en gång redan har förlorat dem. Det känner man av så fort man åker och hälsar på sitt land. Vilken tur att det kan växa goda saker ur onda.

Well, ville bara säga att de inte bara super och bastar där. Less på det skitsnacket. Som att svennarna super mindre eller? 
Finnarna jobbar och de gör det bra.
Jag måste nog ta och börja följa mitt blod lite mer.

Pärjäile! //Ida

Vad fan äre för fel på cykelhjälmar?

Jag tvingade nyss på syrran och hennes kompis att ha cykelhjälmar nu när de skulle cykla till Lidl med min cykel. Jag hade ju nyckeln, så utan den kunde de ju ändå inte komma iväg. Lite synd men så är det. Sara är lite sådan att hon inte fattar om man säger: Det är för att jag är rädd om dig som jag tvingar på dig den där. 
 Jag testade den här kommentaren också: Ja men kära syster, om du nu skulle bli påkörd och få nån jäkla störning. Förstår du hur jävla pinsamt det skulle vara eller? Att folk skulle undra vad som hänt med dig och sen att jag hade varit tvungen att säga att jag hade låtit dig sticka iväg utan hjälm?
 Men ord fungerar inte. Man blir tvungen att hitta andra sätt. Och ja inga hjälmar, ingen nyckel. Helt enkelt.
Det enda som går in i huvudet.

Lustigt att det var hon som pratade så mycket förut om vad som händer när man krockar eller något med cykeln..

Jag är rädd om mitt rykte men jag är förbaskat mycket mer rädd om min älskade lillasyster. 
 Att de sedan skulle cykla vid rondellbygget var ju inte heller det roligaste. I det här mörkret dessutom. Nej huvva. Så jag kollade att de hade reflexer också. Shit, jag börjar bli gammal och ansvarsfull känner jag. 

Men, jag cyklar fan jämt med hjälm på skallen. Vad spelar det för roll? Ska det verkligen vara så tragiskt att man bryr sig mer om håret och utseendet än om sin egen säkerhet? Jävla idioti. 
 I filmen Tyttö, sinä olet tähti har huvudpersonen hjälm. Äntligen! tänkte jag lite då. En film där huvudpersonen som inte är en tönt, gammal kärring, ett barn eller en tävlingcyklist och ändå har hjälm. Tack säger jag bara. Sedan dess har jag inte brytt mig ett skit om vad andra tycker om den fula plastgrejjen på mitt huvud. Man ska vara rädd om det man har. 

Ha det fint och sköt om er kära läsare :) //Ida

Tusen tack Malin! :D

Jag ska skriva ut det du kommenterade igår och ha den bland mina jagärvisstomtycktpapper :)
"Nu vågar ja vara töntig, velig, flamsig, och ha dåliga hair-days utan att bry mig och bjuder gärna på de! =)"
Underbart säger jag bara, du har helt rätt. Och vi lever väl bara en gång så varför ska man bry sig om håret vareviga dag när det finns annat att tänka på? :) Undrar hur man ska tuta in det i lillsyrrans skalle? XD Hon är ju så himla fin precis som hon är utan att ha sminket och håret så perfekt.

Och tack till ALLA som nånsin gett/ger mig komplimanger! Det får mig att växa och bli starkare för varje dag som går och det betyder oerhört mycket att ni stöttar mig, oavsett om det är ett enda ord det handlar om.
Ibland känns det bara som att jag inte tar vara på det ända ut till kanten. Jag försöker bli bättre på det för varje dag som går. Men well, det är väl som vanligt, ingen är perfekt :)

Kramar till er! //Ida

Dessa starka människor

Dessa starka människor. De som utstrålar en sådan självsäkerhet, personlighet och styrka.
De som kan saker man själv bara drömmer om. De inspirerar en som bara den. 
De finns överallt. Dyker upp när man minst anar det.
Jag såg två sådana människor idag då jag var och badade med min kompis. Ja, vi hade riktigt roligt. Men nog om det.
Den ena var en pappa som bar runt med sina barn överallt. De var så glada och han likaså. Jag kan inte förklara varför, men han var en sådan person.
En annan var en kvinna med 80-talstoffs och en randig baddräkt. Hon gick runt och tuggade tuggummi och såg riktigt kaxig ut. Hon var också en sådan.
Jag förstår inte varför vissa människor verkar så.. BRAAA. Varför de inspirerar så mycket.
Personen jag skrev till igår är också en sådan person.
Malin, Rylla, du är en sådan person. Jag har aldrig sett en enda gnutta misslyckande i dig.
Personen i klippet jag nyss kollat på är en sådan person.. herregud. Han har dansat i ett enda år och har det ändå i kroppen som om han hade gjort det hur länge som helst. VART KOMMER DET IFRÅN?

De är så olika. Men samtidigt så lika. Jag vill vara lika stark. Lika duktig, på mitt sätt. Men hur gör man? Varför är det så svårt att skärpa sig och göra det man vill och stå för det?

Nå ville bara säga att, Jag beundrar er.

Nu vill jag sova! Pärjäile!  //Ida

tänker på dig.

Jag ångrar att jag låtsats att jag inte brytt mig.
Du vet att du ansträngt dig för något du inte fått tillbaka.
Men det var inte det att jag inte ville ge dig det.
Det var bara för att jag inte trodde det fanns något där.
Jag vågade inte tro på dina ord.
De var vackra och tro mig,
ingen har lyckats ge mig samma känsla som den du gav mig.
Du får mig att leva.
Och jag vet att det var fegt av mig att inte kunna göra samma sak för dig.
Jag misslyckades. Eller, jag var rädd för att göra det i alla fall.


27lokakuuta09

Lovet har börjat riktigt bra. Har städat och rättat till en novell.  Ändå känner jag mig inte riktigt nöjd med den. Den kanske helt enkelt inte kan bli bra. Eller så är det det där: bliraldrignöjd-syndromet.  Äh det är ju finemang.
 Jag är lite sorgseglad (det är inget ord men ja, vem bryr sig) över att min vän åkt till södern. Vi hade det roligt igår då vi gjorde en massa hemma hos mig tillsammans med en annan fin kompis. Det är väl tur att det inte var sista gången. 
 Imorrn blir det att bada med Olivia och på torsdag ska jag springa runt på stan med Julia :D så några roliga planer iaf. Och så ska man ju kanske träffa klasskompisarna och dansa. Hm.. jag får gå igenom verserna.
 Funderar på att gå på This is it, nu när den snart går på bio. Jag vill verkligen se den och att den visas i stan gör ju inte saken sämre.

Hare fint! Nu blir det våfflor! :)

 


Arvo Pärt - Spiegel im Spiegel



Går inte riktigt att beskriva med ord hur vackert det är.

Make this go on forever - Snow Patrol




En av världens vackraste låtar enligt mig.


Please don't let this turn into something it's not
I can only give you everything I've got
I can't be as sorry as you think I should
But I still love you more than anyone else could


All that I keep thinking throughout this whole flight
Is it could take my whole damn life to make this right
The splintered mast I'm holding on won't save me long
Because I know fine well that what I did was wrong


The last girl and the last reason to make this last for as long as I could
The first kiss and the first time that I felt connected to anything
The weight of water the way you taught me
To look past everything I had ever learned

The final word in the final sentence you ever uttered to me was love


We have got through so much worse than this before
What's so different this time that you can't ignore?
You say it is much more than just my last mistake
And we should spend some time apart for both our sakes



The last girl and the last reason to make this last for as long as I could
The first kiss and the first time that I felt connected to anything
The weight of water the way you taught me
To look past everything I had ever learned
The final word in the final sentence you ever uttered to me was love


The last girl and the last reason to make this last for as long as I could
The first kiss and the first time that I felt connected to anything
The weight of water the way you taught me
To look past everything I had ever learned
The final word in the final sentence you ever uttered to me was love


And I don't know where to look
My words just break and melt
Please just save me from this darkness
Please just save me from this darkness



And I don't know where to look
My words just break and melt
Please just save me from this darkness
Please just save me from this darkness

Om jag kunde så skulle jag åka till Malmö



Kolla, kolla, kolla. Kroppen skriker att den vill dit och se föreställningen!

Så fort jag blir less

Så fort jag blir less
Vill jag hem
Hem som i: inte här
Utan där, långt borta
 
Där det finns ett språk
 Som jag förknippar med trygghet och kärlek
Där det finns människor
 Som aldrig sett mig såhär
Där det finns drömmar
 Som är så små att de kan växa till verklighet

Så fort jag blir less,
Och det är jag nu
Vill jag hem
Jag längtar så fruktansvärt
Efter att känna mig tillräcklig
Där är jag det
Där duger jag
Där har de inte sett mig som den jag är idag

Skumgummisvärd och en skrivmaskin

Igår var det sista dagen i skolan innan lovet. Vi dansade, det snöade, vi köpte skumgummisvärd och fightades, vi skrattade och vi levde. Sedan hade jag finskalektion. Miekailija miekkailee miekalla.
 Ja. Sedan träffade jag min kära vän Ivar och efter det gjorde syrran i ordning mig inför piratfesten med klassen.
Åkte dit med Julia och vi hade våra fina svärd och skulle hitta lägenheten. Haha, vi måste ha sett rätt roliga ut XD
 Nå, kvällen blev lyckad, vi hade riktigt roligt :) Jag tycker så mycket om dem, dessa härliga människor. Ibland undrar jag hur det kommer kännas då det tar slut. Jag vill inte veta.

Idag har jag däremot tagit mig till stan. Satt och väntade på bussen i tjugo minuter helt i onödan, jag kunde ha gått hem och väntat istället. Men haha nä, alltid ska man jävlas med sig själv.. Eller ja, jag var väl för lat för att ta mig hem igen.
 Tog mig sedan till biblioteket för att lämna en bok (ja det är ju revolutionerande) och sedan efter att ha vandrat till Pagoni och gallerian så tänkte jag ta bussen hem.. Men då var det en halvtimme kvar tills nästa skulle komma. Då blev det att gå hem istället. Frisk luft är ju alltid bra, men bara det att det är så äckligt kallt. Med musik i öronen pallar man med det mesta.
 Sedan blev det att städa garderoben. Då hittade jag skrivmaskinen som jag fått från pappa (vad jag tror iaf). Tyckte det var lite roligt, men ja jag har ju inget bläck till den. Så det var ju lite synd.. Får fortsätta skriva på den här plåtburken ;P haha.

Nåja, nu ska jag leka med novellen lite.

Pärjäile! //Ida


Kuvat

började bli lite för mycket text nu tycker jag. Så några bilder, för omväxlingens skull ;P



Varmchoklad och plåster

Klantiga saker jag haft för mig de senaste dagarna:
- Skurit mig i fingret då jag skulle skära bröd (när ska man lära sig egentligen att man inte lägger brödet så att det står på högkant? fick ju ändå Mvg i hemkunskap.) Tur man har muminplåster från Helsingfors.
- Sagt en massa dumma saker. Korkade saker alltså.
- Gått och lagt mig för sent, som vanligt.
- Gjort min telefonräkning ännu roligare

Åtminstonde slog jag inte någon med mitt hår på salsan igår. Då får man vara nöjd. Det blir faktiskt bara roligare och roligare på den kursen. Nu när vi snurrar en massa och sådär.
 Blash, jag borde nu göra Chris-"rapporten" och jag borde göra så mycket mer.. Let's do it then. Nu när jag har druckit oboy och ätit en god kaka.

Aja, Pärjäile! //Ida


17lokakuuta09

Fy vilken underbar helg. Har varit på första steget i Ö-viks nya ungt arrangörskapsutbildning på Sliperiet :) Härliga människor och en underbar miljö, mat och ja det mesta ute på Gålsjö bruk igår och idag. Har inte så mycket mer att säga helt enkelt. Bara att det var supermysigt och en kul start :)
Får ni chansen att åka dit nån gång eller gå utbildningen nästa år eller nåt så rekommenderar jag det.
 
Annars så känns det jäkligt bra med en ynka vecka kvar i skolan. Halloween och Allhelgona sen. Shit när, var, hur, va? Tiden går så fruktansvärt fort. Och vad ska man hitta på på lovet? Att åka till Malmö hade inte varit dumt faktiskt. Råkade bläddra i en Sweden rock tidning häromdagen och hittade lite om Black Water på Malmö Opera. Check it out here: http://www.malmoopera.se/d/1/3646
 Vore grymt kul. Men att åka till Skåne är väl kanske inte det man lägger pengar på bara sådär. Särskilt inte om man bor här uppe. Nej, får vara hemma och städa istället. Bokhyllorna börjar bli lite för dammiga.

Nej hörreni, nu blir det novellskrivning och sedan ska jag åka iväg till Sliperiet för en fortsatt trevlig helg :)

Hare fint! //Ida

Melissa Horn - Säg ingenting till mig

Oj, jag är förälskad i det här albumet. Hittade det på spotify av en ren slump. Du vet, man kollar igenom deras små reklamiga förslag. Och ikväll.. blev jag inte ett dugg besviken. Känns som att hon har läst mina tankar och nu sjunger dem för mig. Nåväl, inte allt som stämmer förstås. Men väldigt mycket.

http://open.spotify.com/album/1YecbRHvwtF6mu08slHB31 

spotify:album:1YecbRHvwtF6mu08slHB31

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?

Vackert. Allt jag har att säga helt enkelt.

Höstkramar! //Ida

13Lokakuuta09

Jag har inte tid med det här just nu men..
Jag älskar mina vänner och nära och kära.. och de som inte finns lika nära.
Det är allt jag vill säga för stunden.. och ja juste, det börjar bli förjäkla kallt ute.

Kramar till er och puss på pojken som får mig att le :) saknar dig fortfarande. 

haha är allt jag har att säga



Visst har jag tyckt att mumin kan vara lite läskigt.. men sådana där men för livet har inte jag fått :P haha

Varför, och varför just nu?

Varför är du ute nu halv tolv på natten en fredagskväll utan att berätta vart du är?
Varför är det så svårt att ha en mobiltelefon ?
Och varför svarar inte dina kompisar som du umgås med just nu?
Varför är det just du som inte kommer hem?
Varför gråter vår syster för att du inte är här?
Varför måste mamma vara ute med bilen och leta efter dig?
Varför är jag tvungen att ringa alla dina andra vänner för att försöka få tag i dig, de bryr sig om dig, de är underbara, vill du oroa dem också? :/   
Varför kan du inte komma hem nu?
Hade det varit annorlunda om jag inte tjaffsat med dig igår?
Hade det varit annorlunda om jag låtit dig cykla utan cykelhjälm?
Hade det varit annorlunda om jag varit oftare med dig? Pratat mer med dig?  
Hade det varit annorlunda om jag hade köpt rätt tröja?
Hade det varit annorlunda om vi delade mer saker?
Hade det varit annorlunda om du fick äga min garderob och jag fick äga din?

Fan jag är så jävla besviken. Inte bara på dig. Det är inte ditt fel egentligen.. eller?


Tönt och trivs med det

Den här dagen är precis som alla andra väldigt minnesvärd, eller vissa stunder i alla fall.
Åkte tidigt till skolan för att hinna värma upp innan dansen. Man gick upp för trapporna och lamporna tändes. Då är det ett sånt där underbart ljud som klickar till och såklart den irriterande fläkten. Men just nu, spelade den ingen roll. Det känns bra att komma dit och vara själv för en stund. Andas, springa, göra svingar och lyssna på Snow Patrol. Jag tror jag kommer gilla torsdagarna och fredagarna framöver. Mornarna i alla fall. Sen dök mina kära klasskamrater upp. Vi fortsatte värma upp tillsammans och sedan var det bara dans, dans, dans. Underbara modernt!!! Iiih! Finns det något roligare än det egentligen?
 Engelska och samhäll. Visade sig att jag missade en hel sida på provet -.- En hel fråga med en del poäng, hur lyckas man med det? Och sen kan man inte göra om det. Blir bara slarvigare och slarvigare med åren. Har en bok på runt 350 sidor att läsa.. är på kanske på 98 nu. Eh, hur ska jag hinna med det tills på måndag? Dumt av mig. Får skärpa mig ordentligt.
 Nå, tog bussen hem och hann göra en macka. Ingen lunch alltså.. Sen blev det en annan buss. Då hoppade jag och syrran av med lillvovven i Gimåt nånstans för att möta hennes klasskompis och vilken jäkla omväg det blev. Gick halva stora sjön för att komma till Florabadet... och vi var rätt sena om vi säger så. Mötte nog halva skolan på vägen. En etta påpekade att jag gick åt fel håll, så man kan ju undra vad de andra tänkte xD Äh, det var ju lite pinsamt men, förhoppningsvis är jag inte idiotstämplad nu. Ett lite halvkul minne sådär blev det i alla fall. 

Sedan gick jag då skoljoggen med en av mina bästa vänner. Som tyckte jag lät som en fjortisidiot då jag pratade om Jenkkis kola-tuggumin och var smått förstörd då jag inte hittade dem i Finland. Nu skulle nämligen en klasskamrat till mig dit för att hälsa på släktingar. Så, jag är rätt avundsjuk ja. Men han ska köpa något finskt åt mig, så då får jag väl nöja mig med det, kan ju betala tillbaka med euro också. Hah :) 
 Ja, vädret var ganska nice, solen sken på björkens löv, blahabla. Men det blåste rätt kallt. blahabla.
Skönt att komma hem sedan. Sen blev det finskalektion. Äntligen, det är ju såhär jag vill ha det. Ett underbart schema i skolan och så finska att avsluta varannan fredag med. Jag tror verkligen inte att det är försent för att lära sig. Är ju sjutton år gammal, även sextioåringar lär sig saker.  
Sedan kom jag hem. Jag dog. Nej, jag läste boken, gosade med hunden och somnade med halsont. Kanske blir man sjuk igen. Oj så underbart. Nä.

Har känt mig lite halvirriterad idag. Inte hela tiden, men ja, för det mesta. Sen så läser man bloggen om Darin 20:04. Och så står det att han ska sjunga sin nya singel Viva la vida 20:00 (helt okej cover om jag får säga det själv, lappar ihop lite av det som Johan Palm förstörde XD). Jag springer till tvn två meter bakom mig och låter som en högstadietönt. Men jag är glad och ja jag erkänner, jag tycker han är helt jäkla underbar som förebild. Att lyssna på honom får mig att veta vem jag har varit och vem jag är idag. Låter kanske knas, men det är så det är. Fasiken runt fem år sen han var i tv-rutan.. vart tar tiden vägen?

Nej, nu kanske jag ska ta tag i skolarbetet lite och slänga i mig lite B&J!
Hugs! //Ida


om att springa, marabou och dans

Älskade läsare. Idag har det dagen flugit förbi så mycket lättare än vad jag trodde att den skulle göra. För jag skulle både ha ett omprov (första gången i historien för min del, blir man värre och värre ju äldre man blir eller vad är felet?) och sedan ett coopertest (hur stavar man det då? XD) Men, det gick väl bra. Förhoppningsvis slipper jag nu att plugga in litteraturepokerna igen och springa på ganska länge. Jag tycker verkligen inte om att springa. Jag gör det inte direkt frivilligt. Ser ingen anledning till att göra det och kommer nog aldrig göra det.. kanske. Men idag brydde jag mig lite mer om resultatet, för idrottsbetygets skull.. eller haha, det vet jag väl inte, men det är väl den enda vettiga anledningen tror jag för min del. Och se där, om man bara kämpar lite till så går det ju som en dans.
 Efter det var det ju svenska och omprov då som sagt. Och sedan hade vi jazz (dans alltså) och därefter följde jag Mattias ner till stan en sväng. Höstkylan har verkligen kommit fram från sin vrå och utan min fetaste jacka hade jag nog frusit ganska rejält. Alla dofter blir så mycket tydligare i kylan på något sätt. Cigarettrök, falafel, parfymer. You name it. Får väl skriva en haiku om det sen. Just det, nu har vi som läser kreativt skrivande en blogg (som underbara Hazar har fixat) så ni får väl ta en titt där då och då: http://kreativtskrivandenola.blogg.se
 Ja, det tycker jag absolut att ni ska göra!
Min snälla klasskamrat kände sedan för ett impulsköp. Och det slutade med att det var jag som köpte en stor Marabou frukt och mandel (den är då så himla god!) Mumsigt. Förstår inte varför jag är så sugen på choklad hela tiden. I helgen ville jag äta chokladbollar och min låtsasmamma Linda sa då att: ja men gör chokladbollar då! haha. Men ja, jag var nog lite för lat för det just den stunden.

Har inte så mycket mer att tillägga för stunden.. Eller, ni kanske vill veta hur det gick i lördags?
Det var så sjukt kul! Jag kan nog inte uttrycka känslan i ord då man får vara med på sånna här roliga saker. Allt för en liten stund på scenen. Och det är det så värt. Det kan vara timmar av träning, svett, skratt, tankar, förberedelser, memorering, glädje, smärta.. Allt för att sedan få den där kicken på scenen tillsammans med sina vänner. Sedan fortsätter man som vanligt med ett fint minne i hjärtat. Dansen är något man lever tillsammans med hela tiden. Jag älskar tanken att kunna förmedla något med kroppen. Få ut känslor och tankar som sitter fast inuti. För att sedan låta dem få åka ut. Jag älskar det. Men nog om det, nu tillbaka till lördagen. 
 Vi fick ha ett rum att byta om i och sådär. Och jag hade föreställt mig något pyttelitet mörkt rum med lågt tak och en spegel kanske. Så kom man dit och det var ju helt tvärtemot. Högt i tak, vackra möbler (man vågade inte lägga sminket på dem), ljust, stort, fint helt enkelt. Det kändes verkligen skönt att få förbereda sig där. haha.
 Sminka sig, lyssna på musikerna, fixa kläderna, fotografering och så kollade vi på treorna när de körde Thriller. Vi såg ju inte så mycket, då det stod så mycket folk framför scenen. Men shit vilken glädjekick man fick!
Någon stund senare var det vår tur och det var som vanligt obeskrivligt. Man står där. Tänker på vad man ska göra (jag gjorde en del småmissar, men äh, publiken struntade fullständigt i det, vi fick en hel del komplimanger sedan så ;P) och det är helt sjukt underbart att stå där och göra sin grejj. Iiih. I love it. Från att ha vit skjorta, hatt, slips och kostymbyxor så bytte vi sedan om till våra rockigare jag och tuperade håret lite extra. Jag hade säkert en halv flaska sprej i håret. Och så blev det Beat it! Tanken var att vi skulle stå längst fram och sedan gå upp på scenen. Tur att det fanns en ordningsvakt där som hjälpte oss med det. Sen gick vi upp efter att ha visslat och ropat åt treorna. Och så en sista adrenalinkick. Sen när man går av scenen vill man bara göra om det. Resten av MJlåtarna sjöng vi med, dansade bland folket och ja. Vilken underbar kväll!

Nå, nu ska jag leka med min fotobok. Pärjäile! //Ida

drömdöd

Imorse vaknade jag efter en dröm om att jag var död. Det var lite halvskumt eftersom jag fortfarande var kvar på jorden och inte alls så "spöklik" som man kan tro. Utan jag var precis som vanligt och folk kunde röra vid mig och allt utan att råka sticka armen igenom min mage eller något annat skumt XD Hur som helst, det var som att jag levde men att jag inte kunde.. leva. Jag kunde inte dansa, inte sjunga, inte något sådant. Jag kunde typ bara prata och gå tror jag. Jätteskumt. Tänk att leva så. Fyfan. Det vore inte att leva. Att bara kunna kommunicera och kunna gå. Huh.
Jag var väldigt lättad när jag vaknade kan jag säga.

Ao! (by MJ)

Har nu kommit hem efter genrepet på Brux. Vi dansesteter ska ju vara med och dansa på tre låtar. Vi har Beat it tillsammans. Då fick jag för en gångs skull utnyttja Saras garderob och inte tvärtom som det brukar bli var och varannan dag. Så blir å sno hennes slitna jeansleggings.. tror nog att jag snor åt mig dem fler gånger. De är ju sjukt snygga.
Sedan har vi tvåor Smooth Criminal. Då vi ska ha vit skjorta, svart slips, svarta kostymbyxor och svart hatt. Självklart kör vi moonwalken, hur det ser ut får ni väl ta reda på ikväll ;) Och treorna ska ha Thriller.
Ja, det gick bra, med lite "ändringar" så kommer det nu sitta perfekt. Och det bästa av allt, det kommer bli så jäkla kul!!! Ser verkligen fram emot det.
Nu blire bara å sitta och vänta till åtta.. eller så kan man ju vara duktig. Plugga matte, engelska och spanska. Men.. njaäe. Känns inge vidare lockande.
Samtidigt känns det nu som att allt överdrivet plugg bara försvinner. Vilket är underbart. Har gjort bort medeltiden, EU-provet(-skiten), hunnit ikapp i matten.. och ja ikväll dansar vi bort en del. Snart är det ju ändå lov. Tycker oftast att det är de första veckorna innan höstlovet som är drygast. Sen flyter det bara på.
Det bästa som finns såhär på höstkanten är att slå sig ner med ett stort glas varm oboy (jag föredrar att kalla det varmchoklad) och så blandar man i en skvätt grädde och skummar till det på toppen. För att sedan strö över lite kanel. Ååå det är så gott!
Nej, nu blir det fler dödatidspel på msn.
Höstkramar! //Ida

RSS 2.0