Jag längtar hem.

Idag kunde jag inte riktigt känna glädjen över att bo här. Örnsköldsviiiik lalalala som ljuv musik. Kan inte texten och kommer nog aldrig lära mig den heller. Här vill jag leva bland blånande berg här i mitt Örnsköldsvik! är det i alla fall..
 Nä som rubriken berättar, jag längtar hem. Känner mig inte hemma här för tillfället. Känner mig som en fjäril som krupit tillbaka till sin kokong och som vill stanna där ett tag. Folk har förändrats, relationer har förändrats, liv har förändrats och det har satt sina spår. Jag är nog bara lite vilse..

Senare..
Jag var nyss till Ica, såg en finsk familj (förmodligen turister eftersom de pratade liksom.. som de gör där. Pappa, du förstår nog vad jag menar) och jag blev så glad. Jag hade gärna följt med dem nu så som jag mår nu. Mindre glad var jag åt att Ica inte heller hade Salmiak+chokladen. Bara Willys som fattat det här med finskt godis *tummen upp*.
 Jag träffade även en föredetta klasskompis. Jag kände inte igen honom först. Det var trevligt att prata lite med honom också :)
 Ja, och jag insåg att självklart (som jag alltid kommer fram till i slutändan) att livet alltid finns kvar runt i kring en, även fast man själv känner att saker har dött. Att det inte något fint kvar.

Jag längtar fortfarande hem, men det känns alltid bättre då man förstår att det inte är så långt ifrån en. Jag har ju ett hem här också. 

Heippa! //Ida


Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0