Ett hav av blå pärlor

Jag fick en så himla fin födelsedagspresent av bästa Patri. En av Iittalas blå Kastehelmi ljuslyktor.
Den har nu en hedersplats på matbordet brevid Herbert.

 
 

Tisdagslista

- Blev godkänd på första examensdelen
- Sparrissparrissparris
- Klyftpotatis
- Överanvänder utropstecken.. Jag vet! Helt sjukt jobbigt! Typ efter varenda mening!
- Regnet, jag har längtat.
- Fått ihop en drömfångare
- Känslan att prata med Julia i telefon. Vännen <3


Vi är nu med..

..blommor!

I höstas fick jag en liten buske (tror jag?) av mamma. Nu har den fått blommor! Så himla glad jag är över detta. Tänk så fint att den fått överleva, trots att jag varit dålig på att vattna den emellanåt.



Jag vet fortfarande inte vad den heter, har ju kunnat fråga mamma om jag velat, men har varit lite kul att se vad som händer med den. Blommor hade jag inte väntat mig alls. 
Nån av er som vet vad det är?
 
 
 

A lifetime of adventure - Tuomas Holopainen

 
Holopainen har nyss släppt sitt första soloalbum. Sitter och ryser till singeln om och om igen.

Om du vill vara med mig - Melissa Horn

 
 
Kom inte hit om du vill bli buren
Du ser väl att jag är tung nog som det är
Jag är en sån som gärna vill bestämma
Förr fick jag aldrig det

Jag aldrig vågat göra som dom säger
Ändå har jag frågat om råd
Som att inte trivas i staden som man bor i
Men ändå aldrig ta sig därifrån

Det kan gå dagar utan samtal
Vanan att säga nej har suttit kvar
Jag kan drömma om att träffa nya vänner
För att jag inte tagit hand om dom jag har
Och jag vet att jag kan fastna i en feber
Du har kallat den för hänsynslös och kall
Där allting som jag inte borde säga
Blir sagt iallafall

Det är här mitt liv
Det här är mitt jobb
Det här är min tid
Och mina val som jag har valt dom
Du behöver inte förstå
Men det här är sättet som jag gör det på
Men det är upp till
Om du vill vara med mig

Jag såg dig sitta bland publiken
Du hade hamnat i stolen bredvid hans
När jag hade min bästa stund i livet
Kände du, att du inte fanns
Om du skulle bli kär i någonannan
Så skulle jag låta dig gå
För på nått sätt som jag inte kan förklara
Så skulle jag förstå

Det är här mitt liv
Det här är mitt jobb
Det här är min tid
Och mina val som jag har valt dom
Du behöver inte förstå
Men det här är sättet som jag gör det på
Men det är upp till
Om du vill vara med mig

Jag har aldrig haft nån lust att lämna ut dig
Du får se det som en liten del av allt jag är
Snälla be mig aldrig att välja
För då väljer jag det här

Det är här mitt liv
Det här är mitt jobb
Det här är min tid
Och mina val som jag har valt dom
Du behöver inte förstå
Men det här är sättet som jag gör det på
Men det är upp till

Det är här mitt liv
Det här är mitt jobb
Det här är min tid
Och mina val som jag har valt dom
Du behöver inte förstå
Men det här är sättet som jag gör det på
Men det är upp till
Om du vill vara med mig

27maaliskuuta14

Hej på er som har tittat in här på senaste. Många förmodligen via niotillfems brevvänsinlägg (japp, hon har ett nytt :D). Hoppas ni fann något fint här på bloggen min.

Nu har jag skrivit klart första examensplanen. Hoppas den är tillräckligt bra, jag har så svårt för att sätta punkt på saker emellanåt. Det finns ju så mycket man skulle kunna skriva.
 Nu ska jag slita mig ifrån datorn, har blivit här nästan hela kvällen nu, huh. Så, nu får det bli lite planering inför söndagen.


Den här är rätt härlig btw:

 
Hoppas ni har det fint i vårsolen!
Kram på er!
/Ida

24Maaliskuuta14

Dagen började med föreläsning, en himla bra sådan också. Sen for vi direkt till jobbet, där glada barn och vårväder väntade. 7,8 grader varmt. Underbart.
Om 69 dagar är det sommar och det kommer bli helt fantastiskt. Biljetterna till Boom har köpts, så nu är allt klart! Känns helt grymt spännande och roligt!

Här hemma så gror allt utom gräslöken i krukorna och tetrapacken och jag har en ganska fullproppad vecka med examensplan, skoluppgift och dans. Men det är fint att emellanåt ha lite mer klottrat i schemat än annars.
 
Hoppas ni får en fin vecka!
/Ida

Om tv-tittande

Vi har ingen tv. Vilket nog inte är så jätteovanligt trots allt, många ser ju via datorn.
Jag följer inga program alls, minns inte ens senaste filmen jag såg. Så, mitt tittande är knappt existerande.
Men alltså, jag såg ett blogginlägg, en tjej hade lagt upp alla serier hon ska se, per dag.
Hon hade tre-fyra stycken avsnitt vareviga dag.
   Jag har så svårt att förstå hur man får in tid till det. Självklart, om man har ett intresse i det så sätter man tid för det. Då spelar det ingen roll, det har ett värde.
Jag bara funderar över, hur många som ser alla de där serierna varje dag och verkligen känner att de gör vad de brinner för. Eller är det något om att drömma sig bort?
 
 

Söndagslista

- Såg ekologisk memma igår. Vill ha. Jag som ba sku äta glutenfritt, nåh, ibland gör man undantag.
- Min kastanj har börjat gro och växer ännu, hoppas jag.
- Dansade balett lite längre i fredags.
- Längtar till vår och sommar, parkdagar, åh snälla, parkdagar.
- Vet ett till namn till min framtida dotter. Det är så attans fint.
- Sytt ett tjockt hjärta på min ena vita ullvante, där var en ciggfläck förut.
- Tuomas har köpt en ny cykel åt mig av bror sin. Fint.
- Fick brev i fredags av en fin vän och mejl idag av en annan. Himla fin känsla man får av sådant.
- Skriva på planen, skriva på planen, skriva på planen.

Jag syr och han sår

En söndagsmorgon, med gräsmattan fylld med snö och förhoppningarna om våren som backat bakåt.
Tanken slår mig att jag har inte många veckor kvar förrän första examensplanen ska vara klar. Men vad gör det, jag börjar skriva ikväll.
   Nu syr jag, lagar tröjan med en trasig söm längs hela ärmen, sätter ett skosnöre till midjan på hans svarta pösbyxor, så att han slipper ha snodden för att hålla dem uppe. De militärmönstrade är också trasiga, de kan säkert också lagas.
   Han rullar ihop mattan och klipper mjölkkartonger. Placerar dem på golvet och tar fram de stora plastpåsarna, fyllda med ihoptorkad jord. Men vad gör det, nog ska det gå ändå.
  Han vattnar dem, dränker jorden, sätter i olika frön, skriver med tusch på de olika krukorna, plast som tetra och så är det bara att vänta.
Jag syr och han sår. Tillsammans låter vi något fint växa.

Sammetsklänningen

Jag gick till UFF i tisdags, de har nu sina fickpengardagar. För någon dag sen låg den på tre euro. Nu är det nog på sluttampen, sista dagen är imorgon. Då brukar det vara packat med människor, för de letar efter de sista godbitarna för ynka en euro styck.
   Jag gick dit. Nej, jag ska inte köpa några kläder, men man kan ju alltid titta lite. Jag gick runt, klänningarna och kjolarna brukar vara farligast. Och så ser jag den hänga där. En enkel mörkröd sammetsklänning. Skärpet fattas, men annars var den felfri. Jag rusade till ett tomt provrum, tog av mig jackan och koftan, trädde över klänningen och lät tyget falla över kroppen. Där var den. Jag skulle kunna ha den vid jul, jag skulle kunna ha den på svala och vindiga sommardagar i stan, jag skulle kunna leka riddar- och skogsprinsessa och massa annat fint.
   En tanke slog till i huvudet. Men tre euro. Tänk på sparpengarna, tänk på sommaren, tänk på maten, tänk på stugan med fyra hektar egen mark.
  Men så kom en annan tanke: Man kan förstås skrapa ihop alla slantar till en hög, men de här mynten hade jag också kunnat tappa på marken. För de här mynten kan jag ha köpt en inplastad broccoli som visat sig vara gammal. Det är en liten summa, för något så fint. Inte ens en halv arbetstimme.

Så, med lite sparångest i hjärtat, men med mycket förväntningar i sinnet fick klänningen följa med mig hem och jag tror den kommer få ha det riktigt fint med mig.

Att njuta av sitt liv

Många människor lever i något slags elände. De liksom, inbillar sig, att lyckan kommer sen. Lycklig blir man när man har tjänat ihop alla sina pengar, när man kan ha semester tre, kanske fyra veckor på sommaren, när man har köpt sitt hus eller vad man nu åtrår efter.
Kammebornias Pia har nyligen skrivit det här blogginlägget. Jag tycker verkligen hon sätter pricken över i:et (läsläsläs). Varför, känner människor, att man inte får ha det bra. Nä, alla ska ju jobba och slita och hata sina jobb.
Vilken bitterhet. Det ger mig sorg i hjärtat.

   Jag älskar mitt jobb, älskar att jag jobbar 26 timmar i veckan och inte mer. Jag trivs så bra och vill inget annat just nu. Jag får vara ute minst två timmar per dag, lära barnen om olika saker och vara en del av ett underbart arbetsteam. Jag får ha långa mornar, där jag får ta mig den tid jag behöver. Äta frukost i lugn och ro, fara till stan eller parker, studera, läsa, sy, rita eller vad jag känner för.
  En sak jag vill säga med det är att, vi lever nu och varför då inte leva fullt ut?

Just nu läser jag också Dalai Lama och den buddhistiska vägen av Anna Bornstein. Den ger en så mycket inspiration till livet och hur man skulle kunna leva det.
 
Ta hand om er!
/Ida

Lykke Li - Du är den ende.

 
Åh. Attans så fint. Lykke Li <3

12Maaliskuuta14

Våren är nog här på riktigt. Det känns fint. 
Igår var jag och Patri till Kierrätyskeskus (Återvinningscentralen) och jag fann lite pysselmaterial, fyra tallrikar och ett par sköna skor. Kroppen nästan värker efter parkeftermiddagar och sommaräventyr.

Ikväll vill jag göra färdigt min docksäng, så det ska få bli så.

 
Dessa fick jag syn på igår, satt som en smäck, haha. Men de fick inte följa med hem. Nån annan får ha den turen ;)
 
Hoppas ni har det fint!
/Ida
 

Söndagslista

- Persiljan har börjat gro.
- Provade att laga kållåda, hade varken sirap, kött eller mejram.. Får hoppas det blev bra ändå.
- Sista biten Taza choklad åts upp igår. Var får man tag på ny här i trakterna?
- Igår var vi på Varustelekas krigsloppis, ohoj.
- Vi cyklade längelänge i solskenet och i vinden.
- Och såg ett av mina favoritband, 30stm<3
- Idag promenerade jag runt i stan med Patricia
- Och mannen min köpte ett tält, nu fattas bara skor och sovsäck till mig inför sommaren.







bloglovin bloglovin

RSS 2.0